Den oansvarige individen
Jag ringde Studio Ett:s telefonväkteri för att fråga Fredrik hur han ser på Individens roll för att skapa ett mer hållbart samhälle. Jag ville veta hur han tycker att Individens eget ansvar för miljöfrågor stärks av regeringens politik. Det nyliberala gardet är ju inte sena att poängtera att Individen själv ska ta ansvar för sina egna beslut, statsmakten ska inte lägga sig i. Staten ska bara skapa förutsättningar för Individen att agera utifrån sin egen vilja och sina egna behov.
Tyvärr började Fredrik bli intressant precis när programledaren som meddelade att tiden snart var ute. Så jag undrar fortfarande: Hur underlättar regeringen för den Individ som känner att hon vill bidra till en bättre miljö? Hur uppmuntras Individen att köpa mat som inte är besprutad med gift och dopad med fossil handelsgödsel genom att skatten på det senare slopas?
Vilken verklighetsuppfattning ges de små Individerna på dagis som inte ens får vara med och baka bullar, genom att miljö- och hälsobyråkratin kriminaliserar personal som vill att barnen ska få vara aktiva görare och inte bara passiva mottagare av cateringmat?
På vilket sätt betackas Individen för att ha satsat en del av sina surt förvärvade pengar på andelar i vindkraft, genom att beskatta skillnaden mellan det lägre pris hon faktiskt investerat för att få och det högre genomsnittspriset på marknaden?
Vilka är mekanismerna i de stränga livsmedelslagarna som sporrar Individen som vill utveckla sitt entreprenörskap av närproducerat och småskaligt mathantverk? Och hur stimuleras företagsamhet genom krav på kassaregister även för torgförsäljning?
Vad i hemundervisning är det som är så skrämmande så att den måste förbjudas? Är det risken att utbildning blir bildning – eller att den anpassas efter Individen?
Kanske ska de nya moderaterna också införa straffskatt för egenproducerad mat – för varför ska alla hobbyodlare inte betala vad grönsakerna kostar i affären? En schablon för mellanskillnaden mellan egenproducerat och köpt – och så skatt på den. Och när man ändå håller på kan man väl också lägga en skatt på medlemspriser – vad är det som säger att den Individ som själv beslutat att bli medlem i Coop ska få rabatterade priser? Lika bra att också höja momsen på ekologisk mat, den kräver ju trots allt fler Individer i jordbruket – och det platsar inte i ett tillväxtsamhälle.
Svaren lyser med sin frånvaro. Eller står de där framför oss helt uppenbara?!
Kanske dessa. Givet att slopandet av skatten på handelsgödsel inte kompletteras med en motsvarande subvention för ekologisk produktion kommer den konventionella maten natusvis utöka sitt försprång. Och de små knoddarna på dagis stärker natusvis varken sin självständighet eller hälsa genom att stoppa i sig värmeskåpmat. Men visst, givet att föräldrarna inte satsat alla pengar på att investera i hårdbeskattade vindkraftskooperativ så klarar de sig natusvis ändå. I annat fall kan de natusvis plocka aroniabär i stadens krympande parker och smygsälja dem på torget; under bordet med icke förädlade (hypotetiskt livsfarliga) livsmedel.
Givet att de inte fått hemundervisning och faktiskt begripit vart världen är på väg, natusvis.
Fredrik valde att göra mitt exempel om vindkraft till en teknisk fråga och prata om elcertifikat. Makten skriver historien.
<h2>Caroline Loohufvud, kulturgeograf och stadsodlare, är fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>
