JAS - vansinne i varje led
Sveriges överbefälhavare Sverker Göransson vill upprusta JAS för att möta framtidens försvarskrav. Han lär inte ha nämnt någon kostnad men andra pratar om trettio miljarder kronor. Min erfarenhet av sådant är att det säkerligen kommer att handla om mer, kanske femtio, ja, till och med uppemot hundra.
Självklart är det ett seriöst ingrepp i den offentliga sektorns möjligheter att värna de mest utsatta, men det som oroar mig mest är frågan om varför överbefälhavaren vill upprusta. Sveriges yta har inte blivit större. Klimatförändringar eller annat har inte gjort Sverige svårare att försvara. Egentligen inte ens den sortens insatser i Libyen och andra krig regeringen vill föra kräver mer avancerade plan än dem vi redan har. Det är, som överbefälhavaren sa till TT, för att hänga med i den tekniska utveckling som vi redan ser i dag. Detta är egentligen det mest rakt på sanningen man kan komma för att beskriva Sveriges roll i kapprustningen. Numera är det oftast inte allt fler soldater, stridsvagnar eller ens atombomber som är det mest betecknande för kapprustning. Nej, det är den tekniska utvecklingen av stridsystemen.
Det är knappast en hemlighet att kapprustningen har blivit på ropet igen efter en tillfällig svacka som följde järnridåns fall. Enstaka stater försöker etablera atombombskapacitet, Kina säger själva att de vill rusta upp liksom Ryssland. USA planerar vidare på sitt antirobotsystem och så vidare. Vad är betecknande för kapprustning? Det främsta är att motivet så gott som alltid sägs bero på vad de andra gör. Andra, tänkbara fiender eller bara grannar. Vi kan väl inte tillåta oss att hamna på efterkälken sägs det.
Man behöver inte vara pacifist för att inse det horribla i detta. Enorma mängder med resurser plöjs ned i vapen, enorm förstörelsekapacitet byggs upp och lagras och dessutom utgör hela industrin och även fredstidsanvändandet av arsenalerna en av de största miljöförstörande faktorerna. Det är vansinne i varje led.
Jag är övertygad om att Sverige skulle kunna bli ett land som kan föregå med gott exempel. Anslut landet till plogbillsrörelsen. Visa på en annan väg. ”Kapprustning - Nej Tack”, skulle kunna pryda stadshuset i stället för tre kronor. Sverige skulle kunna avstå från att vara ett fredsframtvingande part i ett krig om normer. I stället borde vi värna, om än skamfilade, ryktet som ett fredligt land. Vi skulle kunna vara ett land som inte upplevs som en fiende och som därför inte heller hotas utifrån.
<h2>László som är rädd för kapprustningens logik vilken ju är undergångens</h2>
