Kan vi tro på förändring?
Går det verkligen framåt med jämställdheten? Gunnel Malm ser sig omkring i samhället och frågar sig varför hon fortsätter hoppas på att det ska bli bättre. Vi firar 8 mars bland tv-program med minimodeller, tv-seriesnygga sjuksköterskor och sexistiska innebandytränare.
Egentligen undrar jag varför jag fortsätter att tro på en förändring, för det går ju så enerverande sakta. Om det nu går alls ibland. Kvinnofrågor är, vid sidan om barn, gamla och funktionshindrade, något som inte är så värst intressant.
När jag var liten lekte vi tjejer med dockor, rätt länge faktiskt, idag skall flickorna VARA dockor och gärna ställa upp i programmet Mammor & minimodeller. Är det någonting som får mig kräkfärdig så är det när småtjejer sminkas, går i klackskor, rakas, trimmas i hur man går på catwalken och även får lära sig att behaga.
Fy farao, säger jag. Mammor som utsätter sina flickor för sådant är klart olämpliga som föräldrar! Om jag som liten lär mig att det enda värde jag har är mitt utseende, då är det bäddat för ätstörningar och dålig självkänsla, tror jag sen att mitt kall är att jag skall behaga då kan jag råka riktigt illa ut. En av mammorna uttalar sig och anser att barnet är ”mitt livsprojekt… redan när hon föddes drömde jag om att hon skulle bli barnstjärna”, här borde någon ringa socialen direkt. Sjukt är vad det är.
Lika sjukt är Södersjukhusets annons efter sjuksköterskor som är ”tv-seriesnygga” eller ”söderhipsters”. Alltså va, vad har tagit åt folk?! Vidare kör en del pojklagstränare med sexistiskt taktiksnack, hörde jag. Grabbarna får lappar där de instrueras att bollen skall man spela som om de var inblandade i en våldtäkt. Här får unga killar veta att de ”kan riva sönder hennes kläder… smiska henne” och nä, det handlar inte om sex utan hur man spelar innebandy! Tränaren är avstängd tills vidare, är någon förvånad?
En underklädeskedja tycker att de kvinnliga anställda skall ha skyltar med bh-storlek, det tyckte inte de anställda. I en nagellacksannons beskrivs en ”sugar daddy” så man inser att en rik äldre man gärna ger gåvor till en yngre kvinna om han får sex. T-tröjor med ”kul” text finns också, vad sägs om ”Nice new girlfriend. What breed is she?” Lovely, verkligen.
Och som grädde på moset njuter jag av annonser för reseföretaget som anställt en kändis att, mycket intelligent, uttala sig om resmålen. Vad sägs om ”…..titta ut över havet och känna, vad finns det där bakom. Svänger det kanske ner? Eller är det rakt? Det kan vara sådär lite klurigt”. Ja herregud, var det inte många hundra år sedan vi fattade att jorden var rund, eller har det gått någon förbi? Jag avskyr att läsa texter där någon vänlig själ får alla kvinnor att verka som de är idioter hela bunten.
Men oj, vad jag hoppas. Någon gång, kanske, vi blir jämbördiga, jämställda, inte bara bedömda genom vårt utseende och icke jämt ifrågasatta. Kan man önska lika lön för lika arbete också, kan det gå för sig?
