Det ni glömde att berätta om EU
GREKLAND För flera år sedan kom jag att diskutera om länder kunde gå i konkurs eller inte med en banktjänsteman. Killen skrattade lite överseende och konstaterade med en blick på mig, okunniga människa, att genom euron, medlemskapet i EU samt det befängda i tanken att länder kunde ställa in betalningarna, så behövde jag inte vara orolig. Alltså, länder kunde helt enkelt inte gå i konkurs, förtydligade han, ännu en gång.
I dag, 2011, diskuteras inom EU om Grekland ska kånka eller inte, om de ska få lån eller inte och till och med USA:s finansminister är med och snackar. Vad nu han har där att göra som är med och styr ett land som borde kånkat för länge sedan. Jag menar, vilken människosyn har man när det är helt okej att kriga i andra länder men inte ta hand om sitt eget lands sjuka och arbetslösa.
Nåväl, Grekland krävs på otroliga åtgärder som att avskeda 40 000 statsanställda, helt sanslöst för hur i hela världen ska dessa människor kunna överleva? Eller bryr man sig inte? För lurade är vi, alla medborgare i EU, som lät oss övertalas att gå in i detta trygga projekt, som skulle ge ett lyft för alla medlemsländers ekonomier och dessutom fri rörlighet för varor, tjänster, människor och så vidare.
Vad man ”glömde” säga var att rörligheten för människor avsåg arbetskraft. Vi andra sjuka, pensionerade eller socialbidragstagare var inte välkomna, inte ens önskvärda, om vi skulle fara ikring hur som helst. Och arbetssökande kunde man bara vara några månader sedan var det åter till hemmalandet. En liten fråga till vår regering, eller andra så kallade kunniga makthavare: Skulle man resonera likadant om det var England, Frankrike eller Tyskland som satt i rävsaxen i dag? Eller gäller alla krav och diskussioner om budgetar i balans bara de små medlemsländerna?