Det var på onsdagen som deltagare från Russelltribunalen besökte Göteborg och Humanistiska fakulteten för att återskapa den session som hölls i Kapstaden i november i fjol. Frågan som stod på agendan både då och nu var huruvida Israels behandling av det palestinska folket är att likställa med apartheid.

Russelltribunalen skapades på 1960-talet efter initiativ av den brittiske filosofen och pacifisten Bertrand Russell för att belysa brott mot mänskligheten som inte uppmärksammas av resten av världen. Sedan dess har flera olika tribunaler hållits. Tribunalen är ingen domstol, utan mer ett etiskt rättesnöre. Juryn som den består av utgörs av jurister och människorättsaktivister men har ingen makt att döma, utan gör bara en bedömning. Man lyssnar till juridisk expertis och hör vittnen som grund för sina bedömningar.

Under tidigare sessioner i tribunalen om Palestina har man bedömt EU:s och stora företags delaktighet i de brott mot mänskligheten som begås av Israel. Under den tredje sessionen i Kapstaden undersökte man om apartheid förekommer.

Michael Mansfield, en av Storbritanniens främsta jurister, satt i juryn i Kapstaden och deltog även denna kväll. Efter att ha definierat apartheid som en institutionaliserad och systematisk diskriminering av en del av befolkning slog han fast vad tribunalen kommit fram till.

– Israel lever upp till apartheids alla element, sa han inför de 70-tal personer som dykt upp.

– Det finns inte en sorts apartheid utan flera och det är fel att tro att Sydafrika är det enda fallet, fortsatte han.

Han gav också lite bakgrund till tribunalens tidigare sessioner och varför tribunalen behövs.

– Vi måste förstå vad som har gått fel för att kunna göra framsteg till det bättre. Vi har alla ett ansvar att se till att brott inte begås. EU har redan svikit oss och företagen, en del svenska, är också medbrottslingar. I ett tredje steg ser vi nu hur apartheid syns i Israel.

Kvällens vittnen utgjordes av den sydafrikanska anti-apartheidveteranen Salim Vally och den palestinska människorättsaktivisten Abir Kopty. Både höll engagerade och starka vittnesmål om vad som pågår i Israel. Mellan deras tal och Michael Mansfields juridiska inlägg fick publiken även se filmade vittnesmål från sessionen i Sydafrika, bland annat med Desmond Tutu.

Salim Vally talade utifrån sina egna erfarenheter om likheterna mellan den sydafrikanska apartheiden och situationen i Israel och hur en förändring nu kan vara på gång.

– Runt om i världen säger man att nu får det vara nog. Det syns i nordafrika, i Occupy-rörelsen och medan jag talar här demonstrerar tusentals studenter i Spanien mot orättvisorna.

Abir Kopty vittnade för åhörarna hur civila palestinier skjuts av poliser och militärer och där förövaren nästan alltid undgår straff. Hon berättade också hur deras mark systematiskt beslagtas och hur deras rörelsefrihet ständigt inkräktas. Hon gav också åhörarna en uppmaning på vägen.

– Inget förtryck är för evigt. Vi ber er svenskar, västvärlden och många andra länder att uppmärksamma och ge oss frihet, rättvisa och jämlikhet.

– När ett land kontrollerar ett land med militärer är det inte en konflikt utan en ockupation. När folket gör uppror mot ockupationen är det inte terrorism utan motstånd. När länder diskriminerar och förtrycker vissa i befolkningen är det inte demokrati utan apartheid. Kalla det för vad det är, avslutade Abir Kopty sitt tal.