Enorma demonstrationer, ockupationer av sjukhus, polisfack som går ut och menar att det är IMF:s och EU:s representanter som borde gripas, inte demonstranterna. Ilskan i Grekland är lätt att förstå. Redan mycket låga minimilöner som sänks med 22 procent och inte får höjas på minst tre år. Detta innebär ett enormt slag mot Greklands arbetare. 150 000 offentliganställda kommer att sägas upp och pensionerna skäras ner. Runt hörnet lurar strejkförbud och en fackföreningsrörelse utan något inflytande.

Det saknas en egentlig diskussion kring eurons kris. Ekonomisk tillväxt och räntenivåer tycks styrda av naturlagar. Det är som det är med kapitalismen, marknadsekonomin, världsordningen. Den är huggen i sten och verkar inte bygga på människors ideologi och länders politik. Den bara är. Vi har väl inget val, eller?

Det är en retorik som lätt känns igen. Ur ett samhällsperspektiv är det som att vi har aldrig några val. Det finns inga alternativ. Det är samma nyliberala retorik som används i Sverige. De beslut tas som ”måste” fattas. Vi måste rätta oss efter marknadens lagar. Det är svårt att ifrågasätta. Det är en massiv och allomfattande propaganda. Marknadsekonomin och kapitalismen är grundförutsättningar.

Men till vad har pengarna i Grekland använts? Det krisande Grekland la under 2010 mer pengar på försvaret än något annat EU-land. Tyskland är det land som bidrar mest till nödlånen samtidigt som Grekland är en av den tyska försvarsindustrins allra största kunder.

I det samhälle vi nu lever får vi hela tiden höra att det inte finns några val. Att vi hela tiden har spelregler att rätta oss efter som det inte går att göra någonting åt. Detta samtidigt som vi faktiskt med öppna ögon åser förstörelsen av jorden. Den ses som underordnad. Störst av allt är tillväxten. De verkliga spelregler som vi faktiskt har att förhålla oss till är underordnade tillväxtekonomins lagar. Men det handlar om val, det handlar om ideologi. Det är lätt att glömma bort att den ekonomiska världsordningen är byggd på ideologi och politik.

När beslut om hårdare ekonomisk styrning av EMU:s länder tas rekordsnabbt utan debatt ser vi hur demokratin är underordnad ekonomin. Detta med en självklarhet som går att häpna över.

På det personliga planet sägs att vi har oändliga valmöjligheter. Har du bara den rätta inställningen kan du ta dig igenom vad som helst, bli rik och lycklig och frisk. Göra de klassresor du har lust med. Men i ett samhällsperspektiv kan vi i stort sett inte göra någonting. Vi har regler och förutbestämdheter att rätta oss efter. Ideologi finns när du ser dig i spegeln på morgonen och säger åt dig själv att sluta vara sjuk eller arbetslös eller överviktig, eller vad det nu kan vara. Möjligheterna är obegränsade.

Den nyliberala världsordningen, klyftorna mellan fattiga och rika i världen, tillväxten framförallt, det kan vi däremot inte göra någonting åt. Förändring kan bara ske på det personliga planet.

Det är märkligt hur till och med jordens framtid kan ses som någonting relativt oviktigt i förhållande till världsekonomin. Så stark har ekonomismen vuxit sig.