Den som använder en dator ibland använder med största säkerhet fri programvara också. Det som en gång sågs som något för datorspecialister och entusiaster, är nu en stor del av vår teknikvardag. Men vad skiljer egentligen fri programvara från andra program? Richard Stallman förknippas mer med rörelsen för fri programvara än någon annan.

Berätta övergripande för våra läsare vad fri programvara är.

– Fri programvara är programvara som värnar användarens frihet, den uppfyller de fyra essentiella friheterna. Frihet 0 är rätten att använda programmet fritt. Frihet 1 säger att man får göra kopior så att man kan hjälpa sin granne med datorprogram. Frihet 2 säger att man får studera koden och modifiera den och frihet 3 säger att man får sprida sin modifierade version av programmet. Dessa friheter ställer inga krav på att man måste sprida eller bidra, helt enkelt bara att man kan om man vill. De ställer däremot krav på att förbättringar måste komma hela samhället till gagn.

Vad är motsatsen till fri programvara?

– Motsatsen till fri programvara är icke-fri eller proprietär programvara. Det är programvara som begränsar användaren genom att bryta mot någon av de fyra friheterna.

Exempel på vanliga datorprogram som är proprietära är Microsoft windows, Mac OS X och Skype medan Mozilla firefox och Gnu/Linux är exempel på fri programvara. Det är lätt att tro att program som är gratis är fri programvara, men det är inte alls säkert. Företag ger ofta bort sina program, men vill behålla kontrollen över och dölja programkoden.

Varför använder folk så mycket proprietär programvara?

– Jag tror att de helt enkelt inte har tänkt på frihetsaspekten som omgärdar programvara. De har aldrig hört talas om det. Det har aldrig slagit dem att det är något grundläggande orättfärdigt med hur programvaran distribueras. När dessa program sedan börjat användas följer ett grupptryck att använda det andra använder.

– Med datorprogram finns det bara två alternativ: antingen kontrollerar användarna datorprogrammet eller så kontrollerar datorprogrammet användarna. Det finns någon, programmets skapare, som kontrollerar datorprogrammet och därmed utövar makt över användarna.

Det går att befria sitt datoranvändande genom att helt eller delvis byta ut proprietära program till fria program. Exempel på det är att byta sin webbläsare till Mozilla firefox, byta ut sin ordbehandlare till LibreOffice eller att börja använda ett helt fritt operativsystem, som Gnu/Linux.

Richard Stallman grundade Free software foundation, FSF, 1985 för att ta emot donationer för att kunna jobba med det fria operativsystemet Gnu. FSF har allt sedan dess både utvecklat och kampanjat för fri programvara.

Den fria programvaran skapas till stor del av självorganiserade volontärer som dessutom kampanjar och verkar för spridning av fri programvara. Finns det något mer man kan göra?

– Det är det jag gör, jag har inte mer tid. Jag kan inte göra mer. Jag har inte miljontals dollar att spendera på reklam.

Fri programvara är ofta självorganiserad av volontärer som arbetar gratis utifrån egen övertygelse, behov och lust. Man samlas i projekt som organiseras på olika sätt, oftast med någon som initiativtagare som spindel i nätet och fler som ansluter för att de tycker det är roligt eller för att det nya programmet behövs. Många projekt består av en ensam person, men det finns också exempel på fri programvaruprojekt som samlar tusentals utvecklare, allt ifrån de som programmerar till de som översätter programmen och bidrar med design eller marknadsföring.

Finns det något som övriga samhället kan lära sig av hur fri programvara är organiserad?

– Delar av samhället har redan inspirerats. Mycket görs redan av volontärer, till exempel Wikipedia. Någon måste ju samla in sopor, jag förväntar mig inte att någon gör det frivilligt. Det är ju inte ett jobb med nya intressanta utmaningar. Vi kanske alltid kommer att behöva betala folk att köra sopor. Det finns folk som är betalda att skriva fri programvara och jag är glad för deras skull.

Fri programvara medför frihet, men medför det också demokrati?

– Ja, men inte genom röstande. Med fri programvara har användarna kontroll både individuellt och kollektivt. Det är fritt fram att kopiera projektet och fortsätta arbeta på kopian och därmed finns det ju en grundläggande demokrati i och med att var och en kan göra sitt eget projekt.

Hur bestäms det vilka funktioner som ska komma med i programmen då?

– På en samhällsnivå kan flera användare gå ihop och bilda grupper, dessa grupper använder sedan den programvara med de funktioner som de gillar. Därigenom utövar de demokrati och får de förändringar de vill ha. Detta fungerar eftersom det inte är nödvändigt för alla på hela planeten att använda en och samma version av ett datorprogram. Med lagar däremot krävs samma version för alla, det går inte att säga att jag ska leva efter min version av lagen eftersom hela poängen är att lösa konflikter. Men med programvara kan varje användare använda sin egen version. Vi behöver alltså inte fatta ett beslut och pådyvla det på alla.

Fri programvaruprojekt sägs ofta styras av de med mest kunskap. Finns det något problem med det?

– Med fri programvara är vilken användare som helst fri att använda vilken version som helst, men du vill hellre att en grupp ska använda en och samma version. När en grupp arbetar med en version i ett projekt så behövs struktur för utvecklingen och någon bestämmer ju reglerna. Däremot är det ju inget som säger att det är ett demokratiskt tillvägagångssätt i projektet och vill man delta i projektet så behöver reglerna accepteras.

– Så vi har många olika grupper som jobbar utefter de regler som de olika grupperna har satt upp. Det är egentligen inget annorlunda än andra självorganiserade grupper. Säg att du har vänner som gillar att spela bridge så måste de komma överens om spelreglerna.

En idé som luftas ibland är att teknik är moraliskt neutral. Håller du med om att teknik och dess kreatör inte kan lastas för dess användningsområde?

– Teknik kan självklart användas för onda ändamål men det kan inte kreatören lastas för. En penna till exempel kan användas för att skriva en order om att mörda folk men det är bara ett av tusentals användningsområden. Den tekniken är då så generell att kreatören inte kan lastas moraliskt för dess användningsområde.

En stämpelklocka då, vars syfte är att kontrollera arbetare?

– Där kan vi börja närma oss något. Teknik som har ett så specifikt ändamål bör kanske dess skapare kunna lastas moraliskt för.

– När vi ser till illvillig hårdvara som är designad att specifikt hindra dess användare, till exempel en dvd-spelare, så är skaparna av standarden och de som bygger spelarna på det sättet direkt moraliskt ansvariga för begränsningarna de påtvingar användarna.

Något som kan tyckas vara en självmotsägelse är att det inom rörelsen för fri programvara finns en grupp personer med hög stjärnstatus. Richard Stallman är själv en av dem, andra är Linuxkärnans skapare Linus Torvalds och juristen Eben Moglen som varit nära knuten till FSF under en lång tid. Deras ord tillmäts stor betydelse och diskuteras flitigt av både användare och utvecklare.

Friprogramvarurörelsen har ju en ganska tung personkult där ledarna nästan uppnår rockstjärnestatus. Hur ser du på det?

– Jag uppmuntrar inte personkulten. Vi borde bry oss mer om det vi kämpar för än dyrka personer. Frihet är viktigt eftersom människor är viktiga och ska ha frihet.

Är personkulten den bästa vägen, vore det bättre att regelbundet byta ut frontfigurer för att underlätta för åskådare att skilja på sak och person?

– Det är en dum idé! Vi är ju alldeles för få som kampanjar för fri programvara, vi behöver fler som kampanjar, inte färre. Inte bara om fri programvara utan även inom andra områden.