Trafiken på Hamra Street, huvudgata i den gamla men samtidigt kommersiella stadsdelen Hamra i Beirut, står aldrig stilla. För ett par veckor sedan, när premiärminister Hariri fortfarande var i Saudi-arabien efter att ha annonserat sin avgång därifrån, var affischer med hans porträtt uppsatta längs gatan.

Inte långt här ifrån var det för drygt två år sedan stora protester. Hassan Chamas var en av initiativtagarna bakom proteströrelsen som fick namnet You Stink, en referens till de sopberg och den korruption som orsakat dem.

– Det som var nytt och hoppingivande var att så många människor slöt upp. Politik i Libanon handlar annars alltid om religion, men You Stink visade att det finns andra frågor som kan vara viktigare att enas kring, säger Hassan Chamas.

Det var efter att You Stink under sensommaren 2015 hade släppt videoklipp från en av sina demonstrationer som rörelsen växte sig stark. Klippen de spred i sociala medier visade hur polisen sköt med vattenkanoner och var oprovocerat våldsam mot demonstranterna.

– Det libanesiska folket är inte vant vid att se polisens korruption och våldsamheter så öppet, säger Hassan Chamas.

Enligt honom är initiativ som You Stink mest relevant när någonting nytt uppstår. Nu är det snarare viktigt att försöka åstadkomma långsiktig förändring, att gå och rösta och delta i samhällsutvecklingen. Val är planerat till våren 2018, men Hassan Chamas är inte övertygad om att de kommer att bli av. Med Hariris nyvunna popularitet, skulle det också kunna gynna honom.

– Om vi protesterar nu – är det mot en korrupt regering? Det är inget nytt, utan något vi alltid har haft. Det är alltid politiskt kaos här, säger han.

”Ingen ifrågasätter”

Det är kyligt i Bekaa i östra Libanon. Inas Berri är sjuksköterska och uppvuxen här. På huvudet har hon en mörk mössa. För bara ett par månader sedan satt det istället en hijab där. Det största problemet i Libanon är att alla är vad hon kallar ”följare”. Som när hon tog av sig hijaben och hennes pappa var orolig för skvaller snarare än tyckte att det var fel.

– ”Vad ska folk säga?” frågade han mig.

Hon menar att samma sak gäller politiken. Folk följer starka ledare som egentligen inte bryr sig om dem, bara om pengar. För Inas Berri är verkligheten annorlunda än för de som har makten, brist på pengar är en av de saker som ofta stressar och skapar osäkerhet. Trots att hon är utbildad sjuksköterska är hon just nu arbetslös.

Minimilönen är motsvarande cirka 4 200 kronor i månaden, men många jobbar för mindre. I centrala Beirut kan en normal hyra ligga på ungefär 8 000 kronor i månaden.

– Korruptionen är utbredd, fattigdomen är stor, det finns få jobbtillfällen och tragedin i Syrien som har påverkat Libanon är några av de största problemen, säger hon.

Stora utmaningar

Libanon står inför stora utmaningar. Den senaste tidens utveckling, där premiärminister Hariri annonserade sin avgång under en resa till Saudiarabien vilket orsakade oro för en förestående konflikt, är bara en av dem. Vad som faktiskt hänt och vem som spelar vilken roll finns det många åsikter om.

Många menar att avgångsbeskedet har lite att göra med libanesisk politik. Att det egentligen är Saudiarabien som styr och att Libanon är en bricka i ett geopolitiskt spel. En av Saudiarabiens största fiender i Libanon är det shiamuslimska partiet Hezbollah. Hariri, som är sunnimuslim med dubbelt medborgarskap i Saudiarabien, beskyller Hezbollah för den senaste tidens politiska stormar och varnar för att de kan kasta in landet i ett nytt krig.

Hezbollahs roll är inte heller enkel att definiera. Organisationen klassas av stora delar av världen som en terroristorganisation, inte minst av USA som är alierat med Saudiarabien och Israel. För många libaneser är dock beskrivningen av Hezbollah och dess funktion annorlunda.

– Självklart är det ett stort problem att vi har ett politiskt parti med en egen armé och så mycket makt som Hezbollah, men det är inte bara negativt så länge vi har en så svag regering, säger Hassan Chamas.

Att Hezbollah skulle starta krig bedömer både han och Inas Berri som osannolikt.

Inas Berri menar att så länge ingen annan försvarar deras land, finns Hezbollah där. När Libanons regering är svag, är de starka och genom att starta krig skulle maktbalansen kunna ändras. Den stora oro som synts i västerländska tidningar tycks ha varit betydligt mindre på plats i Libanon än i Europa.

– Olika länder använder Libanon som sin spelplan, menar Hassan Chamas.

Splittrat land

Beesan Hammad är libanesisk palestinier. Trots att hon är född i Libanon saknar hon fortfarande rösträtt och kan inte ha ett för kvalificerat jobb. Libanon är ett splittrat land. Där Inas Berri pratar om ekonomiska splittringar och hur rika blir rikare på bekostnad av de fattiga, pratar Beesan Hammad om etniska.

– Jag känner mig hemma här, Libanon är mitt land på många sätt. Men Libanon låter mig aldrig känna mig som hemma, säger hon.

När tragedin i Syrien blev något Libanon inte kunde undvika att bli en del av blev det enligt Hassan Chamas en påminnelse om vad som hänt med palestinierna. Libanon är bra på att skylla sina nationella problem på andra, menar han.

– Först var det fransmännen, sedan var det palestinierna och nu är det syrierna.

Religion och politik

Libanon har enligt Inas Berri själva byggt upp det system som nu är både korrupt och förlegat, och just därför är det svårt att ändra något. Det politiska systemet är baserat på religion. För att förändra det nuvarande systemet behöver mentaliteten ändras.

– Vi måste börja med att ändra på oss själva. Vi är människor först och främst, sedan kommer religion, säger Inas Berri.

Som det är nu kommer förmåner med religion. Är du till exempel sunni och det sunnimuslimska partiet har stor makt, kommer du att gynnas. Så länge den religiösa fördelningen inom landet är som den är, kommer den politiska makten att vara fördelad på samma sätt.

– Det är ett jättestort problem. Om du är shia, till exempel, så har du Hezbollah och Harakat Amal att välja på, eftersom det är de två stora shiamuslimska partierna som finns, säger Hassan Chamas.

Beesan Hammad menar att den libanesiska befolkningen aldrig har lärt sig vad demokrati är. Människor tror att de har en demokrati som fungerar om de går och röstar, men problemen är enligt henne större.

– Vi har ett demokratiskt system utan demokrater och det kritiska tänkandet är nästan obefintligt, säger Beesan Hammad.

Inas Berri tror inte att det i praktiken fungerar så som det gör i teorin.

– Ja, klart man kan gå och rösta och engagera sig, men sedan stopp! Det förändrar ingenting, säger hon.

Första gången Inas Berri fick gå och rösta, i valet år 2009, röstade hon blankt.

– Jag tyckte inte att det fanns någon som är värd att rösta på, säger hon.

Ett nytt Libanon möjligt

Inas Berri tror att situationen i Libanon kommer att bli värre. Det är för svårt att förändra det korrupta systemet så länge de som i dag har makten sitter kvar.

– Men den unga generationen börjar ifrågasätta mer, säger hon.

Hassan Chamas ser däremot positivt på framtiden. Han lyfter fram det politiska initiativet Sabaa (”sju” på arabiska) som har vuxit på senare år. Det är en progressiv rörelse som vill motverka andra länders inflytande och vill ha en större ekonomisk transparens. Den äldre generationen, som Hassan Chamas kallar ”inbördeskrigets generation”, litar mer på de gamla vanliga partierna och känner att de gav dem något under och efter krigsåren. Så känner inte den yngre generationen.

– De har inte gett mig någonting under mina 28 år. Men om tio år kommer det politiska landskapet att vara förändrat till det bättre, säger Hassan Chamas.