– Den är faktiskt inte tillräcklig. När jag pratar med industrin, vi har mycket energislukande basindustri, säger de att det lägger sordin på investeringsviljan att inte veta hur energipolitiken ser ut framöver.

Detta skulle kanske inte oroa så mycket eftersom KD så gått som konsekvent står milsvida ifrån grundläggande solidaritetsambitioner. Hos dem går energislukande basindustri långt före värnandet om människor och natur. Vad som oroar på allvar är att i en annan intervju i TV4 i lördags var det nya (S)-et Löfven inne på samma spår. En blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken i syfte att värna om jobben. Vad det betyder för en före detta metallordförande kan man bara gissa. Men det lät inte på något vis som ett stort steg mot resurssnåla alternativa gröna jobb. Det lät precis som vanligt. Fukushima har nog inte hänt i hans värld. Inte heller Forsmark 2006.

Ett tag såg det ut som att den dödsbringande kärnenergin bara skulle kramas från höger. Sätter man kapitalets intressen främst kan man se det som ett naturligt misstag. Kärnkraften är faktiskt både dyr och kontraproduktiv men det vägrar de som har bundit sin heder till dårskapet att inse. Men det fanns åtminstone ett hopp att S skulle delta i ett rödgrönt samarbete för ett ekologiskt och människovänligt energisystem. Men ack nej, det är nog inte det Löfven tänker sig.

Det lilla hopp jag hyser är att själva partiet fortsätter att söka sig mot det gröna och drar bort Löfven ifrån sin samarbetsiver med Larsson, Björklund och andra energihökar. Ett annat hopp, som knappast finns kvar, vore att Centern inser att det inte går att förklara sig vara kärnkraftsmotståndare samtidigt som man öppnar för nya reaktorer eller inte heller att det går att se sig som den stora kämpen mot uranbrytning i Sverige samtidigt som man konsekvent avslår alla lagförslag som vill stoppa uranletning i Sverige. Kanske finns det gräsrötter kvar i centern som kan tvinga fram en äkta hållning i frågan? Och tvinga fram ett annat slags blocköverskridande samarbete än det paret Larsson och Löfven tänkt sig.

Det är faktiskt kutym inom samhällstoppen att byta roller som kappor. Värvar man en AIK-are till Frölunda så ger den järnet i sin nya dress. Värvar man en Persson från socialdemokratin till industrikonsult så väger antagligen arbetarklasstillhörigheten lätt. Värvas en fackordförande till S-ledare kanske det i bästa fall, byts ytterkläder. För det inre göms både för allmänhet och främst för massmediernas schakaler.