När det kommer till våld i samkönade relationer florerar en hel del fördomar, kanske på grund av att det finns tämligen lite forskning inom området. Samtidigt som många homosexuella kvinnor stöter på fördomen om att våld i lesbiska relationer skulle vara mer utbredd än i både heterosexuella relationer och bland bögar, möter NCK ofta föreställningen om att våld i nära relationer endast förekommer bland heterosexuella.

– Det finns en utbredd föreställning om att våld i nära relationer inte förekommer i hbt-relationer. Detta våld osynliggörs, vilket kan leda till att hbt-personer inte anmäler våldsutsatthet. Hbt-personer kan vara utsatta både i det privata och i det offentliga rummet, säger Emilia Åkesson, utbildare på NCK.

Det finns inte mycket forskning på området som behandlar våld i hbtq-relationer men den statistik som finns pekar mot att detta våld är lika vanligt förekommande som våld i heterosexuella relationer enligt NCK. Dessutom förmodas mörkertalet vara stort eftersom det inte finns många kvinno- och mansjourer som vänder sig till homosexuella. Hbtq-personer uppger istället att de har råkat ut för dåligt bemötande när de väl sökt sig till jourerna och framför allt bögar har fått höra att ”det bara är att slå tillbaka”.

Josefin Nelden och Cilla Jelf spelar Lo och Katja i novellfilmen Blott du mig älskar.

– Det finns normer kring manlighet som gör att många tror att män inte kan bli våldtagna och att de ska kunna slå tillbaka om de blir utsatta för våld. Det kan leda till en ordlöshet bland män som blivit utsatta för våld eller våldtäkt av en annan man och det kan vara svårt att definiera övergreppet som våldtäkt. Det finns även föreställningar om att kvinnor inte kan våldta eller att kvinnors våld skulle vara mildare, säger Emilia Åkesson.

Fördomarna till trots visar den forskning som finns på att det är stora likheter mellan våld i hbtq-relationer och i heterosexuella relationer. Det handlar om fysiskt våld, ekonomisk kontroll, psykiskt våld, isolering, hot, sexuellt våld och offer som känner stor skuld och skam över sin utsatthet. Forskarna Carin Holmberg och Ulrika Stjernqvist har gjort en större undersökning, som inte är statisktiskt säkerställd, och publicerades 2005 där 2 000 medlemmar i RFSL fick svara på en enkät. Enligt den hade en fjärdedel av hbtq-personerna i Sverige utsatts för någon form av psykologiskt, sexuellt eller fysiskt våld i en parrelation och sex procent av dem hade gjort en polisanmälan.

– Formerna för utsattheten och förekomsten av våld är väldigt lika. Men sättet som våldet tar sig uttryck på och hur man söker hjälp kan vara annorlunda. Vi lever i ett heteronormativt samhälle och det kan vara svårt att berätta om själva relationen och sedan även berätta om att man är utsatt för våld, säger Emilia Åkesson.

Kvinnojouren i Uppsala får samtal från hbtq-personer som utsatts för våld men i mindre utsträckning än RFSL:s brottsofferjour i Stockholm. Kvinnojouren arbetar numer med hbtq-frågor genom att närvara på Pride-festivaler och gå på utbildningar men de har inte alltid varit lika öppna.

– För tio år sedan såg situationen för djävlig ut. Det finns ett skäl till att hbtq-personer hellre vänder sig till RFSL:s brottsofferjour i Stockholm än till de vanliga jourerna, de vill inte utsättas för fler kränkningar. Jourveksamheten har ett stort ansvar och har haft många fördomar. Nu är det bättre men det är till exempel fortfarande ett känsligt ämne att låta transpersoner komma på besök, säger Marie Glas, jurist på Uppsala kvinnojour.

Att endast byta ut ord som ”partner” istället för ”man” och ”kvinna” tycker Marie Glas är att ställa låga krav. Hon anser att frågorna bör vara ännu öppnare och inte exkludera någon form av våld, vare sig det kommer från en partner, ett syskon eller en främling.