Fria Tidningen

För Afghanistans demokrati

Tron på ett demokratiskt samhälle finns hos den afghanska befolkningen trots mer än trettio års krig. Anosh Hamta, som företräder partiet Solidarity party of Afghanistan, anser att landets svarta historia kan brytas om den amerikanska ockupationen upphör.

– Vi har haft krig i mer än tre decennier. Först ockuperade ryssarna oss i kommunismens namn. Sedan ville talibanerna skapa en islamistisk stat. Till sist kom amerikanerna och talade om demokrati. Folk tror inte längre på någon av dem.

Läkaren och politiska aktivisten Anosh Hamta vill ha ut amerikanerna ur Afghanistan. Han tillhör partiet Solidarity party of Afghanistan, SPA, ett åtta år gammalt parti vars hjärtefrågor är demokratisering, sekularism och jämlikhet.

– Minst 30 000 afghaner har dödats, narkotikaproduktionen har ökat med 150 procent och korruptionen har brett ut sig som en konsekvens av den amerikanska ockupationen. Över hälften av oss är arbetslösa, lika många saknar tillgång till rent dricksvatten och mer än 60 procent lever i extrem fattigdom, konstaterar Anosh Hamta.

Han vet att vägen till demokrati är lång. Särskilt när bara en tredjedel av männen och knappt en femtedel av kvinnorna kan läsa och skriva. En källa till hopp får han när demonstrationer arrangeras mot den amerikanska ockupationen.

– Trots att det är farligt att protestera mot den nuvarande regeringen och USA ser vi att fler vanliga människor ansluter sig. De senaste två åren har vi hållit tretton demonstrationer i olika delar av landet med minst tusen deltagare nästan varje gång.

I SPA finns kvinnor som inte bär slöja. Men när de och männen ska demonstrera täcker alla sitt ansikte och sin kropp för att inte bli igenkända. Själv är Anosh Hamta ytterst försiktig med vem han talar om politik. Ingen på sjukhuset där han arbetat i fyra år vet om att han är politiskt aktiv.

Ett annat tecken han ser på längtan efter frihet är att föräldrar på landsbygden skickar sina barn till städernas skolor.

– De vill att deras barn ska få lära sig vilka rättigheter de har och hur världen ser ut. Tyvärr är det ofta bara pojkarna som får gå i skolan. Jag vet att många också skulle vilja skicka sina döttrar, men de är rädda att de ska råka illa ut eftersom flickors och kvinnors rättsliga skydd är så bristfälligt.

Själv har Anosh Hamta flera års universitetsstudier bakom sig. Som läkare måste han arbeta uppemot 36 timmar i sträck och ansvara för 120 patienter eller fler tillsammans med två andra tjänstgörande doktorer och fyra sjuksköterskor. De delar på ett par lådor med föråldrade medicinska instrument. Patienterna delar på 50 sängar. De som kan sitter på bänkar.

– Till sjukhusens akutavdelningar kommer många trafikskadade, för på gatorna finns inga trafikljus, berättar han.

När han inte arbetar deltar han i möten och studiecirklar i partimedlemmarnas hem. SPA:s representanter anordnar läs- och skrivundervisning i byarna och talar med folk om ett fritt Afghanistan.

– Visst är det farligt att vara oppositionell. Men när läkarna börjar avkräva sina patienter pengar för att de inte har råd med hyran, myndighetspersoner tar betalt för offentliga tjänster, tiggare håller fram händerna mot dig på din väg till jobbet och barn i skolåldern vaktar bilar och säljer tidningar, känner du att du måste göra något.

Även om mycket tyder på att SPA:s stöd växer är det fortfarande ett relativt litet parti. Medlemmarna engagerar sig frivilligt, använder provisoriska kontor och flyttar frekvent sina mötesplatser för säkerhetens skull. Någon officiell siffra på hur många anhängare de har finns inte, men Anosh Hamta uppger att minst 20 000 medlemmar är registrerade.

– Vårt parti har ingen utstakad ideologisk riktning, även om många inom partiet är influerade av vänsterteorier. Många brott här har också begåtts i socialismens namn. Vi ser som vårt främsta mål att kämpa mot ockupationen och fundamentalismen i alla dess former.

Motståndet mot amerikanernas närvaro sprids över landet. I fronten står de högervridna talibanerna – den enda organiserade styrka som genomgripande har motsatt sig ockupationsmakten. Vänsterpräglade rörelser och partier har haft svårt att växa, vilket delvis beror på att kommunisterna och feministerna stödde Sovjetunionens invasion 1979. De hade fått militär träning i Sovjet och bildat en nationell rörelse som stred mot despotiska godsägare och deras militära trupper.

I byarna pekade islamistiska ledare ut kommunisterna som ateister, Sovjets undersåtar och motståndare till kvinnans anständighet. De reagerade då genom att arrestera, tortera och avrätta civila.

1979 rullade sovjetiska pansarvagnar in i städerna. Ryssarna tänkte inte tillåta att en kommunistregering föll mot ett muslimskt uppror. De flesta kommunisterna anslöt sig till ryssarnas sida. Ockupationen skulle pågå i sju år och kräva mellan en halv och en miljon dödsoffer.

Motståndet mot Sovjet bestod huvudsakligen av sju islamistiska partier som finansierades och beväpnades av amerikanska CIA, den saudiarabiska underrättelsetjänsten och den pakistanska militärstyrkan ISI. När Sovjet väl drog sig tillbaka skar USA av sitt penga- och vapenflöde till islamisterna. Kaos och oroligheter följde på grund av inre maktstridigheter.

De religiöst strikta talibanerna, som hade studerat vid religiösa skolor i pakistanska flyktingläger, skapade en armé och attackerade Afghanistan med hjälp av Pakistan och USA. De kom med löften om sådant afghanerna saknat under 16 års krig: lag och ordning, fred och ärlighet.

Amerikanerna å sin sida behövde stabilitet i regionen inför planerna att dra en oljepipeline genom nordvästra Afghanistan. Men när World trade center föll den 11 september 2001 upphörde amerikanernas tysta stöd till talibanerna. Deras militärpolitiska globala anseende behövde återupprättas. De angav Usama bin Ladin som måltavla och invaderade Afghanistan.

USA försåg den militärpolitiska islamistiska paraplyorganisationen Norra alliansen, som var knuten till ett av de gamla islamistiska partierna, med vapen och pengar. Bomber föll över Afghanistan. Men motståndet var svagt. Afghanerna var trötta på krig.

När talibanerna lämnat Kabul installerade USA år 2004 den tidigare CIA-agenten Hamid Karzai som president. Samtidigt märkte afghanerna att den ekonomiska utveckling de väntat på uteblev. Missnöjet blossade upp och SPA tog form.

– Ingen nation kan donera frihet till ett annat land. Den nuvarande regeringen har mord, tortyr och plundring på sitt samvete, säger Anosh Hamta.

Han hävdar att om amerikanerna ger sig av kan de demokratiskt lagda afghanerna lättare hantera sina andra fiender: talibanska styrkor som al-Qaida, Norra alliansen och de lokala krigsherrarna, vars existens har varit beroende av USA.

– Amerikanerna behöver de här grupperna för att rättfärdiga sin närvaro i Afghanistan. Härifrån har USA nära tillgång både till Ryssland, Kina och Iran. Hit skickar de pengar, men inga varor. De vill stärka sin position på världsmarknaden.

I september 2010 hölls det senaste parlamentsvalet. Talibanerna hotade dessförinnan bybor att de skulle hugga av det finger de såg märkt av det bläck som användes vid röstningen. Det dröjde 64 dagar innan valresultatet presenterades och 130 dagar innan parlamentet kunde samlas.

Därefter följde en utdragen röstning om vem inom Norra alliansen som skulle bli parlamentets talesperson.

– SPA bojkottade valet på grund av att de lokala makthavarna tilltvingade sig röstsedlar från väljarna genom hot och våld.

I västvärlden är tron svag på en ljus framtid för Afghanistan. Men Anosh Hamta är övertygad om att fred är möjligt, om bara afghanerna lämnas i fred. Han är en försiktig optimist.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Våldet bakom notiserna

Intervju

I tre år har Kristina Edblom räknat kvinnorna som fallit offer för sina män. Som journalist granskar hon hur samhället misslyckats med att ta hand om psykiskt sjuka och våldsutsatta kvinnor.

Fria Tidningen

Charlotte blev nazist och flyttade till Sverige

Högerextremismen
Intervju

Det är ett år sedan Charlotte Johannsens bok Förklädd till nazist kom ut. I åtta månader levde hon med de som hade misshandlat hennes vän. ”Jag har lärt mig att ju mindre människor är inombords, desto mer behöver de agera utåt”, säger hon.

Fria Tidningen

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

© 2022 Fria.Nu