Katinkas kalas utpelar sig under 24 timmar då vänner och familj kommer till huset på landet för att fira Katinka som fyller år. När hennes bror oväntat dyker upp med Linda, en blonderad programledare för ett ”ring-in-och-vinn”-program, krusas den sköra ytan och lämnar plats för en annan sida av det putsade myntet.

Under filmens gång lockas inskränkthetens och rädslans fula tryne fram. De vackra akvarellbilderna som introducerar varje del av dygnet, det stämningsfulla och skira motljuset, det minutiöst arrangerade matbordet och de harmoniserande auberginerullarna ger knappast en lugnande effekt. Tvärtom kan jag inte undgå att tänka: vad döljer sig under ytan?

Är det mest svenska kanske detta som vi i olust får bevittna: det ordnade yttre som döljer det inre kaoset? Och, kanske ännu värre, att vår tillkämpade tillhörighet och vårt ackumulerade kulturella kapital (”vi ser inte på tv, bara filmer och HBO”) inte säger någonting om vilka vi är. Egentligen. Endast i de mellanmänskliga relationerna visar vi vad vi går för. Visar om vi är villiga att ta ansvar.

Genom filmen speglas karaktärerna och ytan ger vika för ett ofta tomt och hycklande innehåll. Katinkas man Greger, ”mellan två jobb”, förhöjer sig på Lindas bekostnad. Men till skillnad från honom har hon ett jobb. Samma sorts spegling sker med väna Katinka och vulgära Linda. Blonda, vackra, men så olika. Men vari ligger skillnaden? På vilket sätt skiljer vi dem åt?

Och vad ska vi egentligen tro om David och hans gravida fru, Anna? Så prudentliga och PK. Men ack så fördomsfulla och gränslösa.

Det är ett fint ensemblespel vi bjuds på, Yohanna Idha vann pris för bästa skådespelare på Stockholms filmfestival och visst gör hon en övertygande prestation. Annars står Ludde Hagberg ut för mig, han är stel, men hans Greger är frusen av ängslighet. Eller av ”anständighet”?

Levan Akin har ett förflutet inom tv och Katinkas kalas är hans första långfilm. Trots en oslipad udd och viss stolpighet blir det dock aldrig tröttsamt, även om det är outhärdligt plågsamt ibland. Igenkänningsfaktorn kanske är hög...

Nu har det blivit känt att Akin ska regissera Cirkeln, den första delen i Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs Engelsforstrilogin. Det tycker jag låter som en spännande kombination.