Det franska utspelet är också ett medvetet försök att sätta press på övriga EU-länder och höja temperaturen inför EU-toppmötet i mars som ska diskutera EU-kommissionens förslag till europeisk Tobinskatt.

Vad Frankrike enligt president Sarkozy tänker göra är att på egen hand genomföra detta förslag. Det innebär att en skatt på 0,1 procent av köpesumman tas ut på alla köp av aktier och obligationer och en skatt på 0,01 procent vid handel med olika former av derivat, de mest spekulativa formerna av värdepapper. På EU-nivå beräknas skatten inbringa mellan 40 och 55 miljarder euro per år. Merparten av pengarna ska stanna hos de enskilda medlemsstaterna, men en liten del ska enligt förslaget gå till EU-budgeten.

Alla skattebeslut inom EU förutsätter enhällighet, och möjligheterna att samla samtliga 27 EU-länder bakom kommissionens förslag till Tobinskatt måste bedömas som mycket små. Främst Sverige och Storbritannien har hittills utmärkt sig genom att säga kategoriskt nej.

Däremot är det inte uteslutet att länderna i eurozonen kan komma att införa Tobinskatten. Avgörande blir förmodligen hur Tyskland ställer sig. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel, som tillhör det kristdemokratiska CDU, har sagt att hon personligen är positiv till ett sådant steg. Hennes problem är dock att den liberala koalitionspartnern FDP hittills säger nej till skatten om inte också Storbritannien omfattas.

Att Nicolas Sarkozy verkligen vill se Tobinskatten genomförd råder det ingen tvekan om. Han har länge argumenterat för dess införande, och gjorde också Tobinskatten till en viktig fråga under Frankrikes ordförandeskap för G20-gruppen, världens 20 ekonomiskt viktigaste länder, i höstas.

Men menar han allvar med att Frankrike ensamt ska gå före? En som tvivlar är Björn Elmbrant, journalist som länge kritiskt bevakat finansmarknaderna och skrivit flera böcker i ämnet.

– Jag tror nog att talet om att Frankrike ska gå före är mest valfläsk. Om tre månader håller Frankrike presidentval och detta är ett sätt att ställa sig in hos vänsteropinionen, säger han till Fria.

– Helst borde en Tobinskatt förstås genomföras av G20-länderna för att undvika att handeln på finansmarknaderna flyttar till länder som står utanför skatten. Men det verkar omöjligt. Då återstår att införa den inom EU, eller möjligen kan Tyskland och Frankrike göra det tillsammans med övriga euroländer. Brittiske premiärministern Cameron är ju väldigt mjuk mot finanshandlarna i London och säger blankt nej av rädsla för att finanshandeln ska flytta till Asien eller USA. Den står ju för en betydande del av Storbritanniens BNP i dag.

I den europeiska debatten har de svenska erfarenheterna lyfts fram av motståndarna till en Tobinskatt. Den socialdemokratiska regeringen införde 1983 en skatt på 0,5 procent på handel med värdepapper. Skatten kallades för valpskatten eftersom de unga män som skötte värdepappershandeln allmänt kallades finansvalpar. Sex år senare avskaffade den nyvalda borgerliga regeringen skatten med motiveringen att en stor del av finanshandeln flyttat utomlands.

Björn Elmbrant tycker dock inte att jämförelsen mellan den svenska valpskatten och kommissionens förslag till Tobinskatt håller.

– Kommissionens förslag är bättre konstruerat och ligger på en betydligt lägre nivå än den svenska valpskatten gjorde. Dessutom kan man på Europanivå ha myndigheter och institutioner som kan övervaka handeln på ett annat sätt, säger han.

De första förslagen till en skatt på finansiella transaktioner presenterades av den amerikanske nationalekonomen och Nobelpristagaren James Tobin när det system för fasta växelkurser som skapades efter andra världskriget bröt samman 1971. Tanken var att motverka stora och snabba spekulativa rörelser på finansmarknaderna.

Under 1990-talet togs förslaget upp av grupper kritiska till de globala finansmarknadernas växande inflytande, som Oxfam och Attac. De menade också att intäkterna från en Tobinskatt skulle gå till att minska fattigdomen i världen, något som James Tobin själv aldrig föreslog.

Inte heller EU-kommissionens förslag innebär någon ökad satsning på fattigdomsbekämpning, och inget tyder heller på att en ensidig fransk Tobinskatt skulle användas så. Något som kritiseras hårt av franska hjälporganisationer.

”I de fattiga länderna mäts krisen inte i förlusten av ett A, utan i förlusten av människoliv,” säger Guilaume Grosso från hjälporganisationen One France till dagstidningen Le Monde och anspelar på att Frankrike nyligen nedgraderades från högsta betyg AAA till AA+ av kreditvärderingsinstitutet Standard and poors.