Man hade chansen. Två partiledare istället för en. Man tog den inte. Himla synd. Efter en jämn omröstning vann traditionellt ledarskap. Ett av argumenten som framfördes var en fråga ställd: ”Vad har feminismen att vinna på ett dubbelt ledarskap?”

Jag satt och tänkte i mitt stilla sinne. Vad har feminismen att vinna på att Vänsterpartier har en medelålders vit man som ensam ledare istället för ett par med en man och en kvinna? Och när släpper Vänstern idén om att man ska ha partiledare över huvud taget?