Emigranterna har bytt farvägar
Redan på folkvandringarnas tid gjorde människor stora insatser för att finna bättre jaktmarker, bättre klimat och olika sätt att utveckla sina samhällen. Europa, bland annat, var ett löftenas kontinent för många. När då Europa inte längre riktigt räckte till drog man till Amerika. Indianer fick flytta på sig, naturrikedomarna flödade och människornas möjligheter tedde sig oändliga. Trodde man i varje fall.
Efter ett tag var massemigration inte lika lockande längre. Det gällde att utsuga befolkningarna i den tredje och den fjärde världen på sina naturresurser och på sin billiga arbetskraft i stället. Även där verkar framtiden kunna gå i stå.
Vad göra? Rymdtekniken är ett alltför avlägset löfte och det lär dröja innan Aniaras exempel åter prövas. Vi får stanna på jorden. Inget, som än är förskonat, ska så förbli. Under Arktiskt is, på avlägsna markområden, på havsbottnar på obegripliga djup, och därunder. I enormt känsliga områden, med okontrollerbar risk för oreparerbara katastrofer letar jordemänniskan efter den framtida tillväxten. Inte ens om allt detta lyckades skulle löften om tillväxt kunna hållas men väl förödande tecken på mänskligt dårskap.
God fortsättning!
