ANALYS: Protesterna i Ryssland

Antalet deltagare i demonstrationen den 10 december – som hölls i protest mot påstått valfusk i parlamentsvalet en vecka tidigare – uppskattades till alltifrån 25 000 till 125 000. Själv skulle jag säga att det var omkring 50 000–60 000, men sådant är svårt att avgöra. I vilket fall var det den största demonstrationen i Moskva på åratal.

Efteråt satt jag med några demonstranter i ett kök in en Moskvalägenhet och drack te. Det fanns en dissidentkänsla över det hela. Stämningen var glad och demonstrationen sågs som en framgång.

Vad händer nu? frågade jag en man i 30-årsåldern.

– Nu har ett civilt samhälle börjat byggas i Ryssland, svarade han. Det är för sent att göra något åt presidentvalet i mars, men till nästa val, om sex år, kommer det finnas en utmanare till Putin och då kan vi få en ny president.

För att vara aktivist får man säga att han var tålmodig och det är något som, åtminstone hittills, kännetecknat demonstrationerna. Man ska förstås vara mycket försiktig när man försöker uttolka vad demonstranterna vill. Men både deltagare och organisatörer är noga med att påpeka att det inte är en revolution de är ute efter.

Fem dagar efter den stora demonstrationen sände den statliga ryska tv:n sitt årliga frågeprogram med Putin. Där får vanliga ryssar i direktsändning ställa frågor till premiärministern. Programmet började sändas på den tid då Putin var president och att han har fortsatt, trots att han numera bara är premiärminister, ses som ytterligare ett tecken på att det är han som bestämmer i landet.

Frågorna anses vara skrivna i förväg och det är svårt att inte se programmet som en del i en personkult, den store ledaren kan svara på frågor om precis allt. Oavsett så har Putin en imponerande energi. Denna gång svarade han på frågor i fyra och en halv timme.

Inför programmet undrade många hur Putin skulle beröra protesterna. Hans svar visade sig vara en blandning av överlägsenhet och förakt. Det citat som förmodligen gjorde starkast intryck var hans hälsning till demonstranterna: ”Kom an, bandar-logi!”

Bandar-log är ett oorganiserat och virrigt apfolk i Kiplings Djungelboken. Det finns all anledning att imponeras av en sådan litterär referens, men det är också bra att veta att Djungelboken är något ryska elever läser i skolan och att det finns en sovjetisk tecknad film som bygger på boken. Därför vet så gott som alla i Ryssland vilka bandar-log är.

Efter att ha jämfört sina politiska motståndare med apor sa Putin att de vita band demonstranterna bar liknade kondomer. Det var uppenbart att Rysslands ledare var mån om att visa att han inte tänkte ge sig utan en fight.

De som demonstrerat är en intressant blandning. Mest tongivande är liberaler, om man använder ordet i en mycket vid mening. De som syns och hörs mest är en urban, ung, smart och utbildad medelklass med tillgång till medier (i alla fall på internet).

Men också nationalister är viktiga i den nya oppositionen. Någon klar ledare för demonstrationerna finns inte, så än så länge är nog den kände bloggaren Aleksej Navalnyj det närmaste man kommer.

Han greps redan dagen efter valet för att ha deltagit i en olaglig demonstration och dömdes till 15 dagars fängelse. Till den stora demonstrationen skickade han från sin cell en särskild hälsning till nationalisterna. Han tackade dem för att de kommit. Navalnyj var en gång med i det liberala partiet Jabloko, men kastades ut för att han ansågs för nationalistisk.

I demonstrationen fanns också anarkister, hbtq-aktivister, kommunister, konservativa och radikala. Men främst folk som tidigare inte varit särskilt politiska. Att grupperna kan enas har att göra med att man upplever en brist på inflytande, att man är trött på korruptionen och på att landet ser ut att ledas av en och samma person under överskådlig framtid.

Att fusk var flitigt förekommande i valet kan man visa på många sätt. I Tjetjenien fick Enade Ryssland osannolika 99,48 procent av rösterna, i Mordvinien 91,62 procent. Liknande gäller olika militärförläggningar.

Oppositionen förekommer inte på tv och tillåts inte ställa upp i valet. Den opposition som finns i duman anses i allt väsentligt vara lojal mot Kreml.

Frågan är då vad demonstranterna kan åstadkomma. Till demonstrationen den 10 december hade man skrivit ner fem krav som handlade om riktiga val, öppen debatt och att tillåta andra partier att delta.

Det är förstås omöjligt att sia om framtiden. Till demonstrationen i dag kan det komma fler deltagare än tidigare. Men efter det? Ännu en demonstration, och sedan ytterligare en? Kommer folk fortsätta demonstrera också om fyra månader?

I frågeprogrammet menade Putin att valet var rättvist. Kreml har reagerat på demonstrationerna, inte med dialog, utan genom att tillåta att en oligark ställer upp mot Putin i nästa års presidentval.

Få tror att det handlar om något annat än att få valet att se verkligt ut. Men att möta krav på verklig förändring med mer sken, kommer inte att lösa några konflikter på längre sikt.

Det är en oförutsägbar tid i Ryssland. Om demonstranterna, som hittills varit vänliga och välorganiserade, kommer att tröttna och gå hem eller om de faktiskt förvandlas till bandar-logi återstår att se.