Tänk att vi skulle behöva bli en stockkonservativ toryledare tacksam. Men vad bjuds det i denna absurda värld. Mot alla förväntningar kom Frankrikes Sarkozy och Tysklands Merkel överens om en gemensam linje för mer kraftfull överstatlighet. Den nya finanspakten sägs vara till för att rädda den sjunkande euron, eller snarare en valuta i fritt fall. Två mäktiga har lagt ut spåret.

Nu var det bara att följa deras kraftfulla pekande. De ville inte vara småskurna, oh nej, de ville inte bara hänge sig åt euroländerna, lika bra att blanda in alla 27 EU-länder. Ny EU-konstitution, mer överstatlighet och mer disciplin. Lite disciplin kan väl aldrig skada nån? Men, som tur är och till Reinfeldts besvikelse, var inte alla med på noterna. En tjurig representant för sitt lands stolthet och multinationella bankväsen sa stopp. Rule Britania skanderas i mitt huvud.

Med beprövad socialdemokratisk balanskonst lyckades Juholt ta avstånd från den föreslagna bakdörrarsanslutningen till EMU-projektet. Inte för att det är ett förödande idiotiskt projekt som sänker det ena landets ekonomi efter det andra. Nej, för att det strider mot folkomröstningsresultatet.

Självklart ska resultatet respekteras, men S roll i folkomröstningen väcker oro, liksom den kamouflerade åsikten i dag. Har S fortfarande inte gjort upp med euron? Tydligare än i dag kan man knappast se dess väsen.

Dagens skeenden är inte endast ett uttryck för eurons väsen, utan minst lika mycket avslöjar sig hela EU-projektet. Det är ingen tvekan om att även de medlemsländer som inte är med i den monetära unionen blir drabbade av konsekvenserna av dess beslut.

Det har i praktiken uppstått en väv av maktstrukturer som tar ett strupgrepp om EU:s Europa.

Denna maktstruktur, där de största aktörerna för det mesta kan diktera villkoren bara de är överens, förskräcker och bör lösas upp. Det räcker inte med att Sverige lämnar klubben, hela projektet behöver avslutas och internationellt samarbete ta sig nya former.

Det finns folk som i någon slags naiv iver hoppas på den goda överstatligheten ungefär som man kan hoppas på den goda diktatorn. Kanske kunde de också hysa förhoppningar om en konstitution a la USA. Men även där har marknaden och Bush den förskräcklige avslöjat en avgrund av brister för den som inte såg dem förr.

När världen misslyckas med sina tankar om storskalighetens välgörande effekter behöver världen ändra inställning. Förr verkade sådant handla om ideologier och värderingar, i dag handlar det om tydliga misslyckanden och en global överlevnad.