Det var få som blev förvånade när det lagförslag som ville lyfta aborter ur det allmänna ryska sjuksystemet, i oktober 2011 röstades igenom. Den nya lagändringen innebär att abort inte längre ingår i den avgiftsfria sjukvården och ger där med läkare rätt att vägra utföra abort. Få tror dock att det handlar om ett moraliskt ställningstagande.

– Ingen läkare kommer att vägra abort, fnyser Svetlana.

Hon är 32 år, bosatt i Moskva och arbetar på det stora statliga sjukhuset som tar emot både patienter från allmänsjukvården och med privata försäkringar.

– Det här gör de för att spara pengar i vårdbudgeten. Nu kan de ta betalt – det har ingenting med moral att göra.

Abortlagen har i Ryssland varit utsatt för drastiska förändringar under de senaste hundra åren, den har pendlat fram och tillbaka från kriminaliserad till ovanligt liberal. Sällan har moraliska skäl lyfts fram som argument från någon av sidorna, som annars är vanligt i de flesta andra länders abortdebatt. Det som istället tycks ha avgjort hur lagen ska se ut är den demografiska situationen. Får kvinnors rätt stå tillbaka när samhället behöver mer folk?

År 2006 tog Putin upp frågan om Rysslands födelsetal i sitt årliga tal till nationen. Ryssland hade kämpat med en katastrofartad demografisk situation sedan generationer. Frågan dök upp i den offentliga debatten redan på 1960-talet. Mortaliteten hade under flera år rusat och födelsetalen sjunkit. Under de senaste åren har siffrorna jämnats ut en aning, men fortfarande överstiger antalet döda det antal som föds varje år. Medelåldern för en rysk man är 59 år.

Den höga dödligheten beror till stor del på problem som alkoholism, droger, hiv och kriminalitet. Flera debattörer menar att makthavarna – istället för att pressa upp födelsesifforna – borde lägga kraft och resurser på att lösa den svåra sociala situationen.

Ryssland har till exempel ett jätteproblem med föräldralösa barn. Det är inte bara en personlig tragedi för barnet utan samhället står också inför en stor utmaning när barnen blir myndiga och ska ut i livet. Det är fortfarande mycket stigmatiserande att vara ett barnhemsbarn.

I sitt tal 2006 nämnde Putin för första gången den nya storinsatsen, fritt översatt: moderskapskapitalet.

Insatsen bestod i en summa som skulle betalas ut till kvinnor i samband med födseln av andra barnet. Pengarna är öronmärkta och kan användas till tre saker: barnets utbildning, kvinnans pensionsförsäkring eller till att betala av lån på bostad.

Putin lovade att satsa 36 miljarder euro för att barnafödandet ska öka med 30 procent fram till år 2015. 

Dr Ljubov Erofejevna är generaldirektör för organisationen Ranir, som står för ungefär Ryska föreningen för befolkning och utveckling, vilken är en del av den världsomspännande familjeplaneringsorganisationen IPPF. Enligt henne finns stora skillnader i hur demografer ser på de ekonomiska stimulanserna. Hon säger att de demografer som Ranir samarbetar med anser att finanspolitiska åtgärder inte påverkar ryska familjer att skaffa barn, därför att barnafödandet inte enbart handlar om familjens inkomst utan till lika stor del om att många familjer är trångbodda. Det saknas helt enkelt rum att växa i.

Summan som erbjuds, 6 000 euro, är inte överensstämmande med vad det i verkligheten kostar att skaffa sig större boende. Dessutom finns aspekter som att dagisplatserna är få – barnen är nästa uppe i skolåldern när de får dagisplats – och att samhället i stort är dåligt förberett för ta sig runt med barnvagn. Till exempel saknas hissar i köpcentrum och i kollektivtrafiken och trottoarkanterna är höga. De här problemen återstår att lösa, även om det skulle födas fler barn.

– Jag har en bra lön, säger Olga, men jag skulle ändå behöva gå tillbaka till arbetet direkt efter födseln, kanske anställa en nanny och aldrig se mitt barn. Så fungerar det i städerna. Och på landet finns inga jobb. Många är ensamstående, hur ska man ha råd med ett barn?

Flera andra framstående demografer och debattörer säger att det sannolikt handlar om en populistisk åtgärd inför valet eftersom den inte löser problemet med demografin, utan skapar hotet om att antalet marginaliserade grupper ska öka. De menar att finanspolitiska stimulanser har visat sig vara effektivt endast för kvinnor med låg inkomst, främst invandrare och att man genom denna typ av stimulans expanderar skiktet av utsatta människor i samhället. Den sociala misären ökar om fler barn föds innan de riktiga problemen åtgärdas, enligt debattörerna.

Det är viktigt att komma ihåg att ingen i debatten ropar på ett absolut abortförbud. Det rör sig hela tiden om tillägg, kommentarer och ändringar. Små, farliga steg, enligt dr Erofejevna, som hela tiden går mot att kontrollera kvinnorna.

Ryssland har historiskt haft, och har fortfarande om än minskad, en extremt hög abortsiffra. Det går tillbaka till det sovjetiska samhället där abort uppmuntrades och där okunskap tillsammans med lögner spred myten att abort var mindre skadlig än preventivmedel. Ja, abort var till och med bra för fertiliteten! En sovjetisk kvinna kunde ha gjort sju–åtta aborter, utan att det var något ovanligt. Mycket i det bestod i dålig utbildning, men delvis var det en politisk linje: en större frihet att själv kontrollera graviditeterna skulle, enligt myndigheterna, leda till en minskning av födelsetalen.

Sexualundervisning saknades också under Sovjettiden. ”Det finns inget sex i Sovjetunionen” är ett bevingat citat, från en upprörd kvinna i en talk-show på 80-talet. Citatet låg även nära den officiella hållningen. Klimatet mjukades upp en aning under Boris Jeltins tid, men stelnade åter under Putins mandatperioder.

Flera höga röster ropar nu på sexualundervisning som det enda ansvarsfulla sättet att komma till bukt med de höga abortsiffrorna. Kyrkan motsätter sig sådan undervisning, men förespråkarna har nyss fått ett 68-sidigt dokument från World Health Organization, WHO, till sin hjälp. Där finns bland annat riktlinjer för hur sexualundervisning kan se ut.

– Det enda kyrkan inte motsätter sig nu för tiden är fostret, säger dr Erofejevna.

Varken Putin eller nuvarandre president Medvedev har uttalat sig som abortmotståndare. Medvedev har däremot en fru vid namn Svetlana Medvedeva och hon är en framstående politiskt karaktär i familjefrågor. Medvedeva aktar sig även hon noga för att uttryckligen uttala sig som abortmotståndare, eftersom hon då skulle stöta sig med alltför många, men hon har starka band till patriarken, ryska kyrkans ledare, och är dessutom ledare för en organisation som stödjer konservativa familjevärderingar.

Organisationen räknas till de många ”pro-life”-organisationer som är verksamma i Ryssland. De utgör ett nytt inslag i det post-sovjetiska samhället, eftersom uttrycket är så starkt kopplat till amerikanska värdekonservativa rörelser som använder moral som sitt högsta argument. Kanske kan de locka en annan, mer västligt influerad, väljargrupp.

I sin blogg passar Medvedeva mycket personligt på att önska alla ryssar grattis på Dagen för familj, kärlek och trohet, den 8 juli. Det är en högtid som hon själv varit med att instifta, tillsammans med ortodoxa kyrkan. Hennes inofficiella ställningstagande ger hennes namn stor tyngd i lobbyarbetet som pågår kring frågorna, och kan användas med framgång för att påverka statliga tjänstemän som inte är pålästa i ämnet.

Kyrkan har som institution inte uttalat sig som motståndare men det har däremot enskilda präster. Till exempel den Moskvabaserade pastorn som tog i och menade att kvinnor som låtit utföra abort borde fängslas för mord. Han uppmanade dessutom kvinnor att inte vara värre än både Goebbels och Himmler, eftersom inte ens de två mördade sina egna barn.

Han måste dock ha glömt att Joseph Goebbels fru Magda förgiftade de sex barnen på order från maken, dagen efter att Adolf Hitler begått självmord i sin bunker.

På Kyrkans officiella hemsida uppmanade man till att ”fullföljandet av en graviditet är en prioriterad uppgift för läkare” samt att medicinska intitiativ till en graviditets avbrott bör förbjudas.

En konsekvens av den nya lagändringen som följer den linjen är att kliniker som utför abort måste satsa tio procent av sin marknadsföringsbudget på att informera om riskerna med abort och att det blir olagligt att beskriva abort som en säker medicinsk åtgärd.

I ryska samhället ser man skeptiskt på ledare som försöker påtvinga moral uppifrån och sådana ledare blir ofta snabbt anklagade för att vara antidemokrat, tyrann eller kommunist.

Därför talar många hellre om sakliga skäl såsom vikten av att höja födelsetalen, eller spelar på den utbredda patriotismen genom att hota med att den muslimska gruppen kommer bli större än den ryska.

De muslimska gruppernas ökning används både som ett föredöme för etniskt ryska kvinnor, eftersom de muslimska kvinnorna föder fler barn per person, men också som skrämselpropaganda. Ryska kyrkans ledare, patriarken, varnade ryssarna för risken att bli en minoritet i sitt eget hemland, om inte trenden vänder.

Att politiken och moralen kring familjen har piskats upp under det senaste decenniet är en logisk följd av Putins etablering som Rysslands starke ledare och hans försök att spänna Ryssland militära muskler. 

De ryska stormaktsdrömmarna om en stark stat kräver en ledare som kan erbjuda sina medborgare en säkerställd familj. Familjepolitiken spelar kyrkan i händerna och Putin behöver en stark kyrka för att odla sin ledarroll.

Den rollen ska hjälpa honom att vinna valet 2012.

1920 – Ryska revolutionen
Abort legaliseras. Antalet kvinnor som dör till följd av abort sjunker från dramatiska 4 procent till 0,28 procent. Sovjetsamhället får världens mest liberala abortlagstiftning.

1936 – Stalinterrorn
Abort kriminaliserad. Lägerstraff är påföljen för både läkare och kvinna. De illegala aborterna ökar och kvinnor som dör i smutsiga aborter ökar igen.

1955 – Tövädret
Efter Stalins död följer en period av upplättningar som genomsyrar hela samhället. Abort legaliseras.

2003 – Putins andra mandatperiod
Grava inskränkningar i aborträtten införs på grund av dalande befolkningssiffor. Samhället hade under Putins mandatperiod stramats åt, medierna blev mer och mer kontrollerade av staten och landet hade dessutom under Putins ledning gett sig in i andra Tjetjenienkriget. Staten stärktes, militären stärktes.

2011 – Parlamentsval
Ytterligare inskränkningar sker i abortlagen – återigen med folkmängden som argument.