Organiserad brottslighet är ett stort och aktuellt samhällsproblem, inte minst på anstalterna, där rivalitet och uppgörelser mellan olika gäng innebär våld och ökad kriminalitet även innanför murarna. Men samtidigt har det aldrig funnits större möjligheter för yrkeskriminella som vill hoppa av. I nuläget finns det flera projekt som syftar till att stödja personer som vill lämna kriminella grupperingar som bland annat Fryshusets projekt Passus, Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg och KRIS livsstilshus. Även kriminalvården är i startgroparna för ett program för avhoppare.

Fria Tidningen har träffat Niklas, som kom i kontakt med Passus under tiden i fängelset. I dag har han brutit med gänget och hjälper nu andra unga killar att ta sig ur kriminalitet och att lägga grunden till en ny identitet. Niklas hamnade i kriminalitet redan i yngre tonåren. Han växte upp tillsammans med sin långtidssjukskrivna mamma, vilket, enligt honom, tidigt skapade ett utanförskap.

– Det var jag och min mamma mot resten av världen. För att slippa prata om det som var jobbigt tog jag på mig rollen som klassens stökigaste redan från start, berättar han.

Niklas började tidigt att sno cyklar för att försörja sig själv, något som snabbt eskalerade i tyngre brottslighet. Ganska snart kom han i kontakt med ett gäng där han fick bekräftelse av äldre killar. Han blev omtyckt, hade mycket pengar att röra sig med och blev upphöjd till skyarna.

– Plötsligt var jag bra på något. Plösligt var jag någon. I gänget ställer man upp för varandra, man är som en familj. Här fanns en trygghet jag inte hade känt någon annanstans. Gängen är bra på att rekrytera nya medlemmar. De hittar dina svaga punkter och erbjuder ett botemedel. Det är lätt att ryckas med, säger Niklas.

Passus är ett syskonprojekt till det mer välkända Exit, som sedan 1998 stöttat över 600 personer som hoppat av från Vit makt-rörelser. Passus har i nuläget fem klientcoacher och är uppbyggt enligt Exits modell som går ut på att arbeta både med professionella behandlare och människor med egen erfarenhet av en kriminell miljö.

Personalen är utbildad inom konflikt- och krishantering och medling. Dessutom finns ett nätverk av bland annat psykiatriker och psykoterapeuter knutna till verksamheten. Passus har enbart personal i Stockholm, men hjälper även folk i andra delar av landet.

– Det finns stora likheter mellan att lämna Vit makt-rörelser och kriminella gäng, säger Lena Walter-Lax, behandlingsansvarig på Passus. Det är samma känsla av att lämna sitt sammanhang. Samma rädsla, hudlöshet, ensamhet och vilsenhet.

Niklas brukar likna det vid att göra slut på en kärleksrelation.

– Det här var ju mitt liv i nio år. Att inse att det man trott på var en illusion är att rasera hela sin värld, säger han.

Niklas berättar lugnt och med eftertanke om sin bakgrund. I dag känner han ingen ånger utan istället en glädje över att nu ha gjort ett annat val.

– Jag var ju kriminell, bilden av en tjuv är ju en person med mask för ansiktet, fast för mig var det en känslomässig mask som rättfärdigade det jag gjorde. Masken satt hårt fast och jag varken kunde eller ville stanna upp och reflektera över vad det var jag höll på med.

Han utvecklade ett hat mot samhället. Något han menar är ”nödvändigt” för att kunna leva ett kriminellt liv. Niklas kände heller inget svek mot sin mamma.

– Nej, jag tyckte att jag hjälpte henne, berättar Niklas. Hon frågade aldrig varifrån pengarna kom utan tog tacksamt emot det jag gav henne.

Det kriminella livet var tungt och slitsamt. Till slut började lojaliteten mot gänget att tära. Tankarna på att lämna kriminaliteten kom när Niklas satt i fängelsets isoleringscell.

– Plötsligt kunde jag inte fly från mig själv längre. Jag insåg att det borde finnas så mycket annat i livet än det här.

Förmodligen hade tankarna tryckts undan om han inte hade suttit isolerad, men nu satte han sig ner och skrev ett långt brev till en av kriminalvårdarna, en tjej som han litade på. Hon tog ropet på hjälp på allvar och kontaktade Fryshuset. Avhoppet har inneburit att Niklas har brutit med sitt gamla gäng och lever därför numera under skyddad identitet.

Passus har kunnat starta sin verksamhet tack vare medel från Allmänna arvsfonden. Även kriminalvården stödjer verksamheten. Men behovet av ytterligare sponsorer är dock stort.

– Vi skräddarsyr lösningar för varje klient. Det gör att även små bidrag kan göra stor skillnad på individnivå, säger Maria Nilsson, projektledare på Passus.

Hos Passus får varje avhoppare en egen coach som hjälper till med praktiska saker som kontakt med myndigheter, hjälp med bostad eller arbete. Men att lämna kriminalitet kräver också andra förändringar. Det kriminella tänkandet gör att det är svårt att förstå samhällets koder.

– Många av de som tar kontakt med oss har en misstro, för att inte säga ett hat, mot myndigheter. Där har vi en uppgift att agera som medlare. Kontakt med myndigheter ligger väldigt långt bort för de flesta av våra klienter, de känner en osäkerhet och en misstro för att de ska kunna bli hjälpta. Ibland har de försökt på egen hand och blivit nekade hjälp, vilket ytterligare enbart har spätt på myndighetsföraktet, säger Maria Nilsson.

– Andra är uppväxta med kontakter med socialtjänst eller med insatser från sociala myndigheter som inte har fungerat. Bara att gå till arbetsförmedlingen eller att skriva ett ansökningsbrev kan vara ett oöverstigligt hinder.

Fokus ligger på att stärka modet och hitta styrkan att förändra sitt liv. Hittills har Passus hjälpt ett tjugotal personer och har just runt omkring 15 klienter inne i verksamhet. Det är ett högt tryck på platser och de tvingas gallra bland de som hör av sig.

– Först har vi ett personligt samtal med klienten för att se om det finns motivation. Annars går det inte. Vi märker att vissa inte är redo än, andra behöver hjälp vi inte kan erbjuda. Vi kollar också efter hur hotbilden ser ut, vilken position de har i gänget och varför de vill hoppa av, berättar Lena Walter-Lax.

Verksamheten bygger på frivillighet och tar därför endast emot de som självmant vill lämna gänget, inte de som blivit utkastade. De söker sig ofta ganska snart till något annat gäng.

Gängkriminalitet är ett stort problem både för samhället och för den enskilda individen och inom polisen är klientprogrammen för avhoppare mycket efterlängtade.

– Vi märker i förhör med gängmedlemmar att ett stort antal, uppemot 60–70 procent, egentligen vill hoppa av. Det är lätt att gå med i ett gäng, men betydligt svårare, ofta bötesbelagt, att gå ur. Äntligen har vi ett alternativ att erbjuda de här killarna.

Det säger Jonas Viberg, kriminalpolis vid Söderorts grupp mot Yrkes- och livsstilskriminella, SYL, som även ser att gängkriminalitet är ett växande problem.

– Gängen breder ut sig mer och mer, vi hör ständigt nya gängnamn på gatan. Gängproblematik har större dimensioner än vad folk märker av i allmänhet. Vi ser fler uppgörelser, fler fall av utpressning mot krogar och överlag ett hårdare kriminellt klimat i Stockholm.

Klienter kommer till Passus på olika sätt, ofta tar de själva eller någon anhörig kontakt, ibland går det via polisen. Just nu har Jonas Viberg två personer på väg in i Passus verksamhet. Tidigare har han lotsat en handfull andra killar in i programmet.

– Det är viktigt att poängtera att när Passus tar över lägger vi oss inte i, vilket gör att vi heller inte vet något om uppföljningen. Några individer har vi inte sett ute sedan och då hoppas vi att det har fungerat.

Även kriminalvården, som arbetar på flera fronter mot den organiserade brottsligheten, har tagit fram en modell för att ta hand om personer som vill lämna kriminella gäng. Projektledare är Anders Claus.

– För att markera att klienten öppnar porten och går in i något nytt kallar vi projektet Entré. Under hösten 2011 kommer vi att prova delar av programmet på enstaka klienter inom frivården. Tanken är att programmet på sikt även ska innefatta intagna på anstalt. Hjälpen anpassas efter deltagarens behov. Både urvalet av deltagare och själva insatsen läggs upp utifrån kriterierna risk för återfall, behov och mottaglighet.

– Många interner uttrycker på ett eller annat sätt att de vill bryta upp från gängen, men inte vet hur de ska göra. Trots att de säger att de vill hoppa av är det inte säkert att de är mottagliga för behandlingen, mendet är viktigt att vi tar vara påde tillfällen då klientenär motiverad till att göra förändringar i sitt liv och leva ett liv utan gängkriminalitet, säger Anders Claus.

Trots att det primära målet är att minska återfallen i brott ogillar Passus kurator Lena Walter-Lax att tala i termer om lyckande eller misslyckande.

– Även om någon för en tid skulle gå tillbaka till brottslig verksamhet har vi sått ett frö. Det kan också bli ett bakslag just när allt håller på att reda upp sig. Det är lättare från början när det är hopplöst – då vet man vad man har. Den som har hopp har också något att förlora. Då är det lätt att glida undan eller falla in i missbruk igen.

För Niklas gick allt vägen, något som han i dag är tacksam över. När han muckade från fängelset för ett och ett halvt år sedan var kontakten med Passus redan etablerad. Han hade bestämt sig för att börja ett nytt liv. Det enda som stod i vägen vare hans rädsla för förändring. Känslan av att lämna den enda värld han kände till.

– Det som gav mig styrka var att en plitjävel trodde på mig. Det var ju såna jag hatade.

Niklas är ett fingerat namn.