Han visar också på en djup psykologisk insikt i följande: ”För när värdeöverföringen reduceras till att handla om enbart ord, växer den till ett närmast omöjligt uppdrag. Respekten för alla människors lika värde, jämlikhet, demokrati och kamratskap måste praktiseras i vardagen, inte bli ett teoretiskt ramverk.”

En lång debattartikel fylld av många fler kloka ord på samma tema. Men – ack så synd att jag ska behöva komma till ett MEN – på något vis hamnar han helt fel. Kan det vara det kristna traditionen att förvrida allt fint deras gudason har sagt till närmast horribla slutsatser? Är det bara ett typiskt borgerligt utspel? Begrunda följande citat: ”Lärarna behöver bemyndigas med både auktoritet och förtroende att vidta åtgärder mot den elev som bryter mot reglerna. Lärare ska få beslagta mobiltelefoner, ge skriftliga varningar och utfärda kvarsittning. En elev som blir påkommen med att klottra på skolans egendom ska få lära sig hur det tvättas bort.”

Hägglunds idé om att komplettera ord med praktik blir alltså inte att ha en skola där alla vuxna genomsyras av de goda värdena i sina handlingar utan att skapa en stabilt polisiär bestraffande personal! Trist. Hur kunde han hamna i den slutsatsen? Lite illavarslande var det redan när han använde uttrycket att utbildning också ska vara karaktärsdanande. Ett ord som skrämmer.

När han dessutom ger sig in på en svår livsåskådningsfråga, nämligen att ”Människor föds inte med någon inneboende, magisk förmåga att alltid göra det rätta och uppskatta det sanna”, kan man undra vart det ska ta vägen. Numera finns det troende som har en helt annan syn på detta, troende som har lämnat arvsynden efter sig och tror på en andlig inneboende kraft hos de nyfödda. Och det finns också vetenskaplig forskning som visar på att vi har en genetisk läggning för det socialt goda, att leva i harmoni och sådant behöver inte straffas fram, snarare bejakas.

Så Hägglund, läs om dina rader. Glöm att du är med i ett hyperborgerligt parti, våga markera mot Björklund istället för att försöka överträffa honom.

Ett vanligt påstående är att barnen gör inte som de vuxna säger utan som de vuxna gör. Du har alltså helt rätt i att ord inte räcker för en god uppfostran. Men det barnen lär sig av kvarsittningar är att själv straffa dem som bryter mot deras regler och inte ett kärleksfullt socialt och personligt ansvarstagande.