Det är en mycket intressant ingång i ett svårt men nödvändigt ämne. Med makt att tömma och trasa sönder de länder som inte lyder ställer de globala aktörerna – oavsett om de är multinationella företag eller överstatliga organ – allt tuffare krav på de enskilda nationella parlamenten. Många u-länder, och nu också Grekland, utsätts för de stora drakarnas klåfingriga styrning. Om jag har förstått saken rätt ligger detta med i Rodriks resonemang som en oundviklig följd av globaliseringen. Då menar han att om demokrati fortfarande ska kunna råda behöver de nationella suveräniteterna offras.

Nu kan det kanske låta acceptabelt då nationalismen kan te sig som en destruktivt egocentrisk kraft i världen. Men jag menar att inte endast nationell suveränitet kommer på skam, utan även någorlunda självstyrande lokala parlament. Detta oavsett vilka etniska, religiösa eller helt andra grunder som ligger till grund för strävandet efter lokalt självbestämmande.

Det finns ett uppenbart problem som jag, betraktandes genom Gustavssons ord, inte kan se blir beaktat. Om nationellt eller lokalt beslutande på allvar blir begränsat finns det inga förutsättningar för en fungerande demokrati. Överstatliga parlament är dömda att misslyckas i en eventuell strävan efter närdemokrati, kontakt med medborgarna, lyssnande till den enorma mångfald av livsvillkor och åsikter som finns under dem. Det kan, i bästa fall, bli en skendemokrati där globala massmedier, multinationella lobbyister och sponsorer håller fram välfriserade galjonsfigurer som kandidater. I det närmaste lika kända för folket som filmstjärnor, visserligen utvikta och blottade i sina sexuella misslyckanden men knappast i sina faktiska politiska handlingar, planer och tankar.

Den slutsats som jag drar, med Rodriks analys som utgångspunkt, är att den form av globalisering som nu tar strypgrepp på världen inte är förenlig med demokrati och alltså helt oacceptabel.

Jag menar inte att det ska bli ett stopp på kontakter mellan människor i Sverige och från andra kontinenter, inte ens att all global handel ska upphöra, men de multinationella globala ägarstrukturerna, både i juridisk mening och i form av lånekaruseller, måste upplösas. Nationer måste våga sätta stopp för dem. Ska det finnas någon överstatlighet på detta område, vilket jag inte tycker, så skulle den kunna sätta ned foten och upplösa drakarnas väv och ge de lokala parlamenten suveränitet att begränsa den globala rovdriften av natur, kultur och medmänniskor.