Krigets helvete är givetvis också representerat och också det första man möter i utställningssalarna. Hela första rummet strålar av Jenny Holzers ljusinstallation Monument där fraser ur förhör med amerikanska soldater rullar runt likt reklambudskap på en pelare. Ett modernt uttryck, men Francisco de Goyas svit Krigets fasor känns minst lika aktuell nu som när den målades för 200 år sedan. P.O Ultvedts installation är också tidlös, en evighetsmaskin där små ledade träfigurer oförtrutligt reser sig efter att ha fallit offer i fält.

Även vetenskap, teknik och det annorlunda har skrämt genom historien och skrämmer oss fortfarande. I utställningen syns till exempel rädslan för teknikens monster tydligt i 1800-tals konstnären Marcus Larssons målning Brinnande ångbåt. I den syns en liten båt som tycks kunna stå emot enorma vågor och starka naturkrafter för att istället gå under av den monstruösa ångmaskinens sprutande eld. En liknande teknikrädsla finns i samtidskonstnären Sun Xuns animerade svartvita film, där all form av mänsklig gemenskap har tryckts bort av hårt exploaterade industrimiljöer och auktoritära strukturer. Sun Xuns verk förmedlar också en känsla av ensamhet och främlingskap i en värld som snabbt rusar på och förstörs.

Bland de verk som återger en ödesmättad världsbild ingår också Cindy Shermans undergångsfoton, Tracey Moffatts videoverk Doomed och Roy Fribergs söndervittrade värld med kusliga landskap där alla livsbetingelser tycks ha strypts långsamt. Det är kusligt och science fiction-artat och ger samma dystopiska känsla som man får av Glenn Browns rymdmotiv. Och kanske är det just framtiden som är det helvete vi borde vara mest skrämda av, i dag som historiskt.

Totalt visas 16 konstnärer i utställningen och verken spänner från 1600-talet fram till i dag. Helvete är en spännande historisk överblick av våra helveten, våra rädslor som också är i ständig förändring.