– Konst kan i hög grad skapa gemensam förståelse mellan kulturer och jag hoppas att mina verk ska bidra till det, säger Mehrangiz Imanpour. Så länge hon kan minnas har hon gått runt med papper, penslar och färg i sin hand, redo att måla.

En doft av trä och tavelfärger är det första mina sinnen registrerar när jag kliver in i den lilla stugan Åhuset och genom fönstret i ett av de små rummen ser man ner i Fyrisån. Uppsala Konstnärsklubb har funnits sedan 1955 och har idag cirka 130 medlemmar från hela Uppland. En central del i deras profil är utbytesverksamheter med liknande organisationer runt om i världen. Bland annat har medlemmar rest till Egypten och deltagit i skulpturprojekt i samarbete med biblioteket i Alexandria. Uppsalaborna har i sin tur kunnat få beskåda flera japanska konstnärers verk på nära håll.

– Ett viktigt inslag i nutida konst är att få influenser från konstnärer i andra länder och från andra konstformer. Det ger nya tankegångar inom konsten, säger Uppsala konstnärsklubbs ordförande Bodil Gellermark.

Under åren har klubben också drivit flera projekt. ”Dialogue between cultures” heter det som har möjliggjort för Mehrangiz Imanpour att ställa ut sina tavlor i Uppsala. Syftet med projektet är att öppna kanaler mellan länder där det är svårt att få till samarbeten. De vill ge konstnärer som har svårare att nå ut med sina verk en chans att visa upp dem.

– En väninna till Mehrangiz Imanpour kontaktade oss och visade bilder på hennes tavlor. Hon berättade om hennes situation som konstnär i hemlandet och därefter beslutade vi att bjuda in henne som gästutställare, säger Bodil Gellermark.

Det är mycket symbolik i Mehrangiz Imanpours tavlor. Genomgående för dem är de tydliga och skarpa motiven. En tavla föreställer ett fat med bestick bredvid. På fatet finns en jordglob som är på väg att ätas upp. Tjurarna högre upp utrycker makt. I det nedre hörnet syns de små människorna. Som i många av hennes tavlor blir, efter en stunds betraktande, symboliken lika tydlig som motiven i sig själva.

– Det finns inget förnuft över hur vi använder jordens resurser. Vi har en mobil i dag men om fem månader byter vi ut den till en nyare modell. Jag vill uppmärksamma konsumtionssamhället vi lever i, säger Mehrangiz Imanpours.

Vi går förbi en kakelugn och kliver över tröskeln till det andra rummet. På en vägg sitter två målningar av kvinnor. Den ena föreställer en kvinna som invänder mot den bild samhället skapat av henne. På den andra kan man bara skymta en genom ett stort fönster.

– Hon är instängd i en grå zon, bakom någonstans. Hon försöker nå den färgfulla fjärilen som flyger framför rutan, långt bort från kvinnan.

Miljön och den lilla människans bekymmer i vardagen är ett genomgående tema i Mehrangiz Imanpours verk.

– Var vi än bor och i vilket samhälle vi än lever, delar vi många av vardagens problem. Jag vill kunna öka förståelsen mellan människor i olika världar genom att visa att vi delar samma bekymmer.

I ett annat av Uppsala konstnärsklubbs gallerier sitter det fler nyupphängda tavlor. Många av dem föreställer kostymklädda män mot mörka bakgrunder. Det är en av klubbens medlemmar, Jim Frykholm, som står för det andra av lördagens vernissager. En gemensam nämnare för de två konstnärerna är att gestalta vad de anser vara människlighetens problem, i stort och smått. Jim Frykholm uttrycker tydligt sin protest mot girigheten och förbrukarsamhällets tid.

– Jag är ganska pessimistisk mot samhällsutvecklingen. Under åren har det blivit många målningar med stora gubbar som äter och äter men aldrig blir mätta, säger han.

Jim Frykholm har målat sedan han var 20 och de flesta av hans målningar handlar om ilska, förakt och förtvivlan.

– Jag gör inga skärgårdsmotiv som folk kan ha på väggen. Det är en hel del burleska bilder och speciellt på den här utställningen har jag nog gjort grövre och fulare gubbar än någonsin. Inget som privatpersoner vill ha på väggen.