Dennis Lyxzén lever ett liv i ständig rörelse. Efter en sommar fylld av en världsturné med italienska electrohouseduon The bloody beetroots är han snart på väg till Kina för att sjunga pop på västerbottensmål med Invasionen, det av sina band han lägger mest fokus på just den här hösten. 

– Jag är absolut en rastlös personlighet och har väl haft adhd sedan jag var liten. Jag har väldigt svårt att bara ta det lugnt, säger han över telefon från hemmet i byn Mullsjö, några mil söder om Umeå, där han vilar upp sig några dagar mellan det hektiska turnerandet. 

Efter en närmast helgonförklarad karriär som hardcorepunkens och straight edge-rörelsens förgrundsfigur med internationellt hyllade Refused blev det garagerock i nästan lika framgångsrika The (International) noise conspiracy följt av singer/songwriter-pop med The lost patrol. 

2008 började han återigen spela hård punkrock med AC4 och parallellt med allt detta har han även hunnit med att starta och driva DIY-skivbolaget Ny våg, spela skivor på massor av klubbar samt åtminstone en handfull andra bandprojekt i mer eller mindre lösa former. 

– Jag tycker det är roligt att ständigt göra något nytt, att testa grejer som man inte vet om man kan göra. Istället för att spela säkra kort och stagnera. Ibland kan jag banna mig själv för att jag är lite slarvig och höftar ihop grejer, jag önskar jag hade lite mer tålamod i vissa stunder. Men med senaste skivan är det inte så, där har vi varit väldigt metodiska. 

Den senaste skivan är alltså Invasionens Saker som jag sagt till natten. Det andra albumet med bandet som är en direktfortsättning av Lost patrol på svenska. 

Dennis Lyxzén är förväntansfull inför mottagandet. 

– Det känns väldigt bra och om folk bara väljer att ha ett öppet sinne så tror jag att många kan bli positivt överraskade. Vi har gjort en skiva som är väsensskild från den förra, hela uttrycket är annorlunda. Jag är lite spänd faktiskt, säger han entusiastiskt. 

Det är en stämningsfull och personlig skiva, som ständigt växer och som mycket riktigt känns betydligt mer genomarbetad än fjolårets Hela världen brinner. 

Dennis sjunger på västerbottniska (”dialekten är en dimension som inte går igenom på engelska”) om norrsken över Umeå och demoner, terapitimmar och snö. Samhällskritiken är avskalad och mer subtil nu än på Refused-tiden, men är närvarande mellan raderna. 

– Jag tycker jag fått oförtjänt mycket kritik för att jag skrivit plakatpolitiska texter tidigare. Med Noice conspiracy skrev vi till exempel om allt från Judas till transsexualitet. Men visst, det är lite mer subtilt nu, ett mer mänskligt drag kanske. Efter valet förra året skrev jag några arga politiska texter, bland annat en låt om hur dålig kapitalismen är 2010. Men det blev inte tillräckligt bra för att hamna på skivan. Det är väl skillnaden mot förr, då hade man tagit med dem ändå, bara för sakens skull. 

Född att slita
Född att dö
Född att jobba, för annans överflöd
Acceptera sitt öde, bli som ni
Äta skiten, eller slå sig fri

(Ur Arvegods)