Sällan har en demokratisk självklarhet basunerats ut lika stort som att centern hade tre lanserade kandidater till ordförandeposten. När det väl var dags blev omröstningen på partiets stämma dock en smal sak. I SVT kunde man följa den korta finalen. Ordföranden frågade: ”Kan vi till ordförande i Centerpartiet välja Annie Lööf?” Svar: ”JA!” Reportern konstaterade att stämman var enig och att inte en enda av de 500 ombuden röstade emot.

Vad får en bred rörelse med 500 ombud att bli enig om en ny partiledare? Jag tror att ombuden intalar sig att det är ett styrkebesked, att Annie går stärkt in i sin roll. Men allvarligt talat, är enigheten verkligen äkta? Socialliberaler, lantbruksfolk, storstadcenterpartister, unga som gamla; alla eniga? Själv ser jag det som ett demokratiskt underskott.