San Marcos i nordvästra Guatemala vaknade med solen på valdagen den 11 september 2011. Varken regnet eller varningarna för incidenter satte hinder för guatemalaner som strömmade till valurnorna.

En av dem var 19-åriga medicinstudenten och förstagångsväljaren Dulce Palacios.

– Jag röstar för att göra min röst hörd och för att hjälpa mitt land. Jag vill ha bättre utbildning och vill att skatterna höjs och att inkomsterna kommer den fattiga landsbygden till del.

Tillsammans med cirka 2,5 miljoner unga, 18–35 år, utgjorde Palacios en stor del av den totala väljarbasen på drygt 7 miljoner av landets drygt 14 miljoner invånare i årets val. En annan stor grupp var kvinnorna. Antalet registrerade och därmed röstberättigade kvinnor i årets val ökade med 33 procent jämfört med valet 2007.

Pérez Molinas motståndare i den andra valomgången den 6 november blir advokaten Manuel Baldizón. Ännu en högerkandidat som bland annat gick till val med löftet att bekämpa brottsligheten genom att åter tillämpa dödsstraff. På tredje plats kom akademikern Eduardo Suger från högerpartiet Creo.

Resultatet var väntat, sedan det regerande socialdemokratiska partiets kandidat Sandra Torres, före detta fru till sittande presidenten Álvaro Colom, tvingades avbryta sin kampanj i augusti anklagad för lagbrott. Trots skilsmässan ansågs inte Torres definitivt ha avbrutit sin relation med presidenten, vilket diskvalificerade henne.

Torres sociala program har rönt stor framgång och hon utgjorde det största hotet mot Pérez Molina i de tidiga opinionsundersökningarna. Framför allt förväntades många kvinnor rösta på henne.

Tidigare i år rankade FN:s utvecklingsprogram Guatemala tillsammans med El Salvador och Honduras i ”den centralamerikanska triangeln” som en av världens farligaste platser. I genomsnitt mördas mellan 15 och 20 personer per dag på grund av sociala klyftor som bland annat har skapat en grogrund för lukrativ knark-, människo- och vapenhandel.

Pérez Molina har profilerat sig genom att utlova en hårdför politik för att stoppa framför allt det narkotikarelaterade, våldet. Själv är han anklagad av ett flertal människorättsorganisationer för att ligga bakom flera människorättsbrott på 1980-talet under det 36-åriga inbördeskriget (1960–96), bland annat som chef för underrättelsetjänsten. Pérez Molina har nekat till alla anklagelser.

Ett av de politiska förslag Pérez Molina har presenterat är att införa paramilitära grupper för att bekämpa narkotikahandeln, en taktik som kan liknas vid de metoder som militären använde för att bekämpa gerillan under inbördeskriget och som resulterade i massakrer på 250 000 människor, de flesta tillhörande mayabefolkningen.

Nyckelfaktorn till Pérez Molinas seger råder det dock ingen tvekan om.

– Den med mest pengar vinner, så är det bara. Den som kan betala för att göra sin röst hörd och når ut med sitt budskap kammar också hem flest röster, säger Linda Universo Rivera, som är valobservatör tillsammans med andra ungdomar från det centralamerikanska institutet för social demokrati, Demos.

En annan kritisk röst är biskopen Álvaro Ramazzini i San Marcos. Han har gjort sig känd för att konsekvent stå upp mot orättvisor och diskriminering, som är ursprungsfolkens vardag.

– Årets kampanj har skiljt sig från tidigare år. Kampanjperioden har inte respekterats och det har spenderats större belopp än någonsin på reklam i radio, i tv, i tidningar och på valplakat.

– Vi biskopar har försökt lyfta frågan om vikten av öppenhet kring hur mycket kandidaterna spenderar på sina kampanjer och vem som finansierar dem, men för döva öron.

Majoriteten av landets befolkning är ursprungsfolk. De flesta lever i utbredd fattigdom och saknar röst i samhället. Nobels fredspristagare 1992, Rigoberta Menchú, gjorde ett försök att bryta utanförskapet och i allians med vänsterpartierna var hon en av tio presidentkandidater. Utan ekonomiskt stöd och utan basorganisationer på landsbygden hamnade hon dock långt efter i valresultatet.

Bland ursprungsfolken är kritiken mot hela valprocessen generellt hård.

– Valet handlar om vem som ska kontrollera statsapparaten till förmån för olika ekonomiska intressen, ofta de samma som finansiärerna av valkampanjerna, säger Domingo Hernández, från mayanätverket Waqib Kej.

Ett par dagar före valet uttalade sig Navi Pillay från FN:s högkommisariat för mänskliga rättigheter i Guatemala och menade att de mest brådskande problemen för den nya presidenten att ta tag i är säkerhetsläget, straffriheten, fattigdomen och den efterföljande undernäringen, diskrimineringen av ursprungsfolken och våldet mot kvinnor. Ingen lätt uppgift med andra ord. Den 6 november får vi veta vem som får uppdraget.