Hur behandla SD?
Kommentar till ”Synpunkten” av Anna-Klara Bratt med rubriken ”Aldrig någonsin, någon gång …” i Fria Tidningen 9/7.
REPLIK: SVERIGEDEMOKRATERNA
Anna-Klara Bratt skriver om vallöftena att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. Hon skriver: ”Det är inte utan att man undrar vad Mona Sahlin tycker? Eller de som eventuellt nu räddas ur de urspårade försämringarna i socialförsäkringen eller det galna Fas 3 – att det var SAP, V, MP eller SD som blev deras räddning? Aldrig har väl ett politiskt beslut känts så dubbelt. Aldrig någonsin, någonstans, någon gång.”
Här blottläggs en skrämmande attityd bland vissa antirasistiska kamrater. Skulle människor, som drabbats hårt av regeringens omänskliga sjukförsäkringspolitik, skämmas om de kan få en viss förbättring – bara för att SD röstat för ändringen? Borde de rödgröna partierna istället ha röstat med regeringen och därmed svikit det kanske viktigaste vallöftet, för att inte rösta lika som SD? Om man skulle tolka vallöftet om att inte samarbeta med SD på så sätt, att man aldrig får rösta lika som SD, blir konsekvenserna absurda. I så fall skulle man helt låta sig styras av hur SD röstar.
SD finns tyvärr i Sveriges riksdag. Frågan är hur man ska förhålla sig till SD-representanter. Att i utskott eller på annat sätt prata med SD-representanter för att driva igenom sådant, där man faktiskt råkar vara överens med SD, är inget att reagera mot. När det gäller sjukförsäkringar råkar det tydligen vara så att regeringen har en mer inhuman inställning än SD. I cirka 90 procent av omröstningarna råkar det vara så att SD röstat med regeringen. De stora massmedierna brukar inte kritisera regeringen för att den röstar som SD. Om man däremot förhandlade med SD och gick med på deras främlingsfientliga förslag vore det helt förkastligt.
När det gäller främlingsfientlighet har vi redan tidigare haft främlingsfientliga partier i riksdagen. Tobias Billströms och därmed hela regeringens förakt för asylsökande är nästan lika illa som Sverigedemokraternas. Det är nu avsevärt större del av flyktingarna från Irak som avvisas än det var före 2006.
Tidigare var det vanligt att de etablerade partierna vägrade ställa upp i debatter om SD var med. Jag har alltid ogillat sådana dumheter. Främlingsfientlighet och andra skrämmande åsikter (nyliberalism till exempel) ska och kan bekämpas med argument – inte med isolering.