Anlända till Hamburg visas vi på kvällen runt i området Gängeviertel, ett trångt kvarter med byggnader från 1800-talet inträngda mitt i Hamburgs finansdistrikt. Hösten 2009 ockuperades områdets tolv hus av ett antal konstnärer och aktivister i protest mot en allt exklusivare stad med allt sämre tillgång till utrymmen för konst och kultur på egna villkor. Trots att de rivningshotade byggnaderna redan hade sålts till en nederländsk investerare har konstnärerna än så länge fått vara kvar och efter ett antal månader köpte staden även tillbaka husen.

När vi pratar med folk aktiva i ockupationen inser vi snabbt den stora medvetenheten om frågor runt gentrifiering och de sociala konsekvenserna av storskalig stadsomvandling. Samtidigt inser de även sin roll som konstnärer och hur de kan användas som ett kreativt alibi av de lokala myndigheterna för att marknadsföra staden som spännande och dynamisk. I förhandlingar med staden har de hela tiden understrukit att det inte bara handlar om konstnärernas förhållanden, utan även om sociala frågor.

Några månader efter ockupationen publicerade en lång rad kända konstnärer, musiker, och kulturarbetare manifestet Not in our name – Marke Hamburg. I manifestet vände man sig emot en stadspolitik inspirerad av den amerikanske ekonomen Richard Floridas idéer om den ”kreativa klassen”, där det gäller att försöka skapa bilden av en stad full med kreativa, dynamiska och toleranta miljöer. Allt i syfte för att locka till sig investeringar, företag och turister, där dessa kulturella strategier allt som oftast leder till att hyrorna på bostäder och lokaler stiger och att staden blir allt mer socialt polariserad. Konsten och kulturen kan helt enkelt användas som en katalysator för gentrifiering. Vi tänker inte spela ert spel! Vi tänker inte låta oss utnyttjas för att skapa en stad vi varken vill ha eller har råd att bo i. A city is not a brand!

När vi frågar dem vi träffar i Gängeviertel om de nya hamnomvandlingsprojekten skakar de bara på huvudet. Trots en upptagenhet vid att skapa urbana och spännande miljöer och vid att använda konst och kultur i arbetet kommer resultatet knappast att bli en stad för alla. Snarare exklusiva miljöer, vackra för turister att flanera i, i de nybyggda delarna, och stigande hyror i närliggande områden med många låginkomsttagare och invandrare.

Eftersom ett av de bolag som ansvarar för olika projekt i stadsdelarna på ön har haft svårt att hitta konstnärer i Hamburg som vill delta i deras kulturella projekt har konstnärer istället bjudits in från andra städer i Europa. Många nappade på erbjudandet, på papperet låter ju allting väldigt fint. Men pratar man med konstnärer aktiva i Hamburg och boende i stadsdelarna på ön framträder en annan bild. Detta var något som bland annat en italiensk konstnärsgrupp gjorde och i ett öppet brev publicerade de sina skäl för att tacka nej till det relativt välbetalda uppdraget. Inte heller de vill användas för att under några dagar vara med och skapa en kreativ och spännande atmosfär som bolaget kan marknadsföra sina projekt med. På tåget tillbaka mot Göteborg är vi uppfyllda av tankar kring stadsutveckling och motstånd. I en förment kreativ och kulturell ekonomi gäller det att vara på sin vakt så att man inte blir en del av det system man kritiserar.