Gränspolisen i Skåne har efter en konsultrapport genomgått ett omfattande effektiviseringsarbete – som ett svar på regeringens vilja att snabba på avvisningarna av asylsökande som fått avslag.

Förra året tvångsavvisades 2 500 personer från Sverige. Prognosen har höjts till 3 200 för 2011, enligt Dagens Nyheter.

En del av den skånska gränspolisens effektivisering är personal som enbart ägnar sig åt spaningsarbete. I dag finns två spaningspatruller på fältet i Skåne.

Det är dessa spanare som kommit att kallas ”Möllevångspatrullen”, efter tillslag de gjort vid olika arbetsplatser kring Möllevångstorget.

Kontrollerna på arbetsplatser har gjorts tillsammans med Skattemyndigheten, vid de besök som görs för att upptäcka svartarbete. Tidigare har polisen agerat i efterhand, på tips från Skattemyndigheten, men nu har gränspoliser följt med för att direkt kunna gripa papperslösa arbetare.

Åtgärderna för att snabba på utvisningarna har mött kritik från asylgrupperna. Grundproblemet är den politik och de bedömningar som gör att människor med skyddsbehov tvingas leva som papperslösa, menar Ylva Sjölin från Asylgruppen i Malmö.

– Sedan kan man säga att vi ser många exempel på beslut som har stoppats sista stund, innan ett flygplan har lyft till exempel. Det visar att de bedömningar som görs inte är rättssäkra. När man då trappar upp och ska utvisa snabbt – ta någon på gatan ena dagen och utvisa nästa – då har man väldigt dålig chans att hinna kontakta ett juridiskt ombud eller frivilligorganisationer här eller i landet man ska utvisas till, säger hon.

Leif Fransson, biträdande chef på gränspolisen i Skåne, säger att han inte riktigt förstår kritiken mot polisen.

– Det är inte så att vi hanterar ärenden som inte har gått igenom rättskedjan. Det har jag sagt till andra journalister och till asylgrupperna, och frågan är om de inte borde läsa lite grundläggande samhällskunskap. De här ärendena har gått igenom hela rättskedjan. Skillnaden är om vi tar tag i ärendena direkt som nu, eller låter det vänta sex månader som vi gjorde tidigare.

Trycket på asylgrupperna är hårt, berättar Ylva Sjölin. Efterfrågan på hjälp är alltid större än vad man har möjlighet att ge.

– Det man märker nu, efter att det här har blivit känt, är att det finns en stor oro inför detta. Att man inte vet hur, när och var saker ska hända, säger hon.

Flera reaktioner har följt på mediernas rapportering om de ökande utvisningarna och polispatrullerna.

Aktion mot deportation har uppmanat folk att skicka in bilder på misstänkta spanare, medan ett annat initiativ startat en liknande fototävling för att hålla spanare borta från Möllevången.

– Vi vill ju veta hur många som går runt och spanar och vilka de är, för att kunna hjälpa de asylsökande. Det är ett försök att få insyn i vad som pågår, säger Aida Ghardagian från nätverket Aktion mot deportation.

Erfarenheterna från Skåne ligger nu till grund för en effektivisering av gränspolisen i hela Sverige.

– Vi ska försöka följa utvecklingen, och vi kommer att uppmana asylgrupper och andra som arbetar med detta i andra delar i Sverige att inte tillåta att de här metoderna sprids, säger Aida Ghardagian.