– Den här workshopen handlar om pedagogik, snarare än ekonomi, säger Håkan Sundberg till det femtontal nyfikna som samlats.

Han presenterar sig som självlärd nationalekonom, aktiv inom Attac och nätverket Gemensam välfärd. Målet är att få fler, och framför allt fler politiskt engagerade, att diskutera ekonomi.

Håkan Sundberg ritar upp enkel modell med tre huvudaktörer: ”företag”, ”hushåll” samt ”stat och kommun”. De levererar flöden till varandra, och bytesmedlet är pengar. Han placerar ”bankerna” i mitten, och ovanför dem, växer ”finansmarknaden” upp, där större delen av utflödet från företagens vinst hamnar. Teckningen kommer att likna en bläckfisk (”det är meningen”), där huvudet, finansmarknaden, växer sig stor.

Teckningen illustrerar det huvudproblem Håkan Sundberg presenterar: finansmarknaden har inte många flöden ut, utan växer hela tiden. Den ägnar sig åt spekulation, medan alla i systemet förväntar sig utdelning.

Till en början sitter deltagarna tysta, men kommer sedan med påpekanden: den enkla modellen visar inte hur naturresurser exploateras, förklarar inte inflation och inte heller hur kvinnors obetalda arbete utnyttjas. Ytterligare en invändning handlar om den ojämlika fördelningen mellan nord och syd. Trots invändningarna fortsätter diskussionen och någon säger att ekonomi plötsligt går att förstå och blir spännande.

Mot slutet av mötet diskuteras problemet med finansbubblor – och en sak modellen kan visa, är att den grekiska krisen inte är hushållens fel, menar Håkan Sundberg. En annan tanke som kommer fram är att investeringar inte borde täckas av statliga garantier vid finanskriser, men däremot löner och andra pengar i realekonomin. Samma banker kan hantera båda flödena, men reglerna skulle vara olika. Det skulle strama upp finansaktörernas risktagande, menar Håkan Sundberg.

Hur tyckte du att mötet gick?

– Det är första gången jag prövar det här formatet. Jag är ju ekonomiskt nördig själv, och när man skriver om sådant här så utgår man ju ifrån att folk förstår. Nu får jag prova ett annat språk, säger Håkan Sundberg.

Vad tycker du då, som hörde på?

– Det här är ju ett väldigt manligt sätt att se på saker. Det är ju saker som styr våra liv, men det händer mycket utanför det här. Om pengaströmmarna börjar sina, så ökar ju gratisarbetet, säger Ingegerd Akselsson Le Douaron från Folkbildningsrådet.

Trots invändningen tycker hon att verksamheten definitivt förtjänar stöd:

– Precis så här ska folkbildningen vara. Det handlar om att hålla ett samtal på medborgarnivå. Det ska inte bara föras på tidningarnas ledarsidor. Folkbildningen är så viktig: Den påverkar våra liv.