Skönhetsindustrin
Del 3: Attitydförändring 

Om plastikoperationer och andra skönhetsingrepp var något udda för bara tio–femton år sedan, så finns det ett helt annat intresse i dag. Med det ökade intresset kommer också ett kunskapsbehov, inte minst hos dem som funderar på att göra skönhetsingrepp.

Det fick medicinreportern Anna Bäsén på Expressen att skriva den första oberoende handboken i ämnet. Hittills har folk fått bilda sig en uppfattning på egen hand – med varierande resultat.

– Jag har bevakat detta i över tio år, och jag har stött på både dem som sagt att det är det bästa de gjort i alla år – det kan vara en kvinna som haft en mage som hängt ner över könet efter en graviditet, så att hon inte vill gå på stranden med sina barn – och så har jag mött dem som har blivit helt vanställda för livet.

– I allmänhet tror svenskar att branschen är mer reglerad, kontrollerad och säker än vad den verkligen är, det skulle jag faktiskt säga. Sedan är kunskapen om ingrepp och risker varierad. Ett problem är att det har varit jättesvårt att få tillgång till oberoende uppgifter. 

Socialstyrelsen har inte sådana och man kan inte få veta vilken klinik som till exempel är bäst på bröstoperationer, det finns inga kvalitetsregister, säger Anna Bäsén.

Socialstyrelsen har klagat över att uppgifter om gjorda operationer och incidenter inte skickas in, medan skönhetsbranschen i sin tur menar att de inte har fått tydliga direktiv om vad som samlas in och hur och varför. Därmed landar bollen någonstans mellan dem. Anna Bäsén är kritisk till hur Socialstyrelsen har hanterat frågorna.

– Även om uppgifter ska rapporteras in så har de inte jagats in, säger hon, och menar också att det splittrade ansvaret bidrar till att ingen myndighet har någon koll på vad som händer.

– För att myndigheterna ska få ändan ur vagnen, så måste någon få granskningsansvar för hela branschen. Jag är rädd att det kommer att krävas uppmärksammade dödsfall innan dess, att det kommer att krävas skandaler, säger Anna Bäsén.

Om det är svårt att veta vilka ingrepp som görs, så saknas det också forskning om vad som motiverar människor att göra skönhetsingrepp. Trots att det finns många tecken på attitydförändringar hos yngre, så finns det ingen forskning på hur unga människor i Sverige egentligen ser på skönhetsingrepp. Det säger Carolina Lunde, doktor i psykologi vid Göteborgs universitet.

– Det här är väldigt dåligt undersökt, särskilt i Sverige. Jag har en känsla av att det pågår en normalisering och liberalisering när det gäller synen på skönhetsingrepp, men den enda statistiken vi har är från branschen och det har inte gjorts någon populationsundersökning om detta.

Carolina Lunde har forskat om hur barns och ungas självbild påverkas av hur de ser på sitt utseende och hur de bemöts av andra. I sin forskning har hon följt en stor grupp unga, från att de var tio år tills i dag, när de är 21.

– Det man kan säga är att könsskillnaderna är närvarande väldigt tidigt. Tjejer är mycket mer missnöjda med sitt utseende, redan vid tio års ålder. Någonstans vid åtta–tio kommer könsskillnaderna, det vet vi från annan forskning. I tonåren börjar det få andra konsekvenser, i och med psykiska sjukdomar som ätstörningar. Vi ser också att båda könen, men särskilt flickor, bygger sin självuppfattning mycket kring utseendet. Barnen är väldigt tidigt medvetna om att man blir olika bemött beroende på hur man ser ut, säger Carolina Lunde.

Att se sin kropp utifrån, ha ett objektifierat kroppsmedvetande, är vanligt bland unga enligt undersökningen, och att göra det i för hög utsträckning är riskabelt, menar Carolina Lunde.

Bland ungdomarna i undersökningen var det istället mer positivt att fokusera på kroppens funktion snarare än att se den genom andras ögon.

När det gäller ungas attityder till skönhetsingrepp efterlyser Carolina Lunde mer forskning, och menar också att diskussionen måste röra sig bort ifrån enkla konstateranden som att kvinnor helt enkelt tycker att utseendet är viktigt.

– Vi fostras från en tidig ålder att tycka det är viktigt. Ibland ses det nästan som en kvinnokamp att använda de verktyg man har, som utseendet, för att lyckas i den verklighet man lever i. Men man måste istället fråga sig varför utseendet anses så viktigt för kvinnor, för att kunna förändra det här, säger hon.

Arbetslivet – det liv som vi lever efter ungdomsåren – har också genomgått stora förändringar jämfört med hur det var för tidigare generationer. Allt fler har i dag direktkontakt med kunder – och därigenom ökar kraven på att ha rätt utseende för sitt jobb, så kallad ”estetisk kompetens”. Det skulle kunna vara ytterligare en motivation att förbättra sitt utseende.

Henrietta Huzell är doktor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet och har undersökt hur arbetsgivare bedömer arbetssökandes utseende. Hon betonar att det inte är något nytt att det yttre betygsätts, även om det tidigare också kunde handla om att det var bra att till exempel se muskulös ut om man var arbetare.

I en undersökning riktad till anställda i detaljhandeln kom frågan in på skönhetsoperationer:

– Många säger då: ”Jag skulle inte gå så långt som att skönhetsoperera mig, men…” Och det men:et är intressant. När vi sedan frågar vidare, så handlar det om att man inte har råd, och att man inte skulle göra en operation för att en arbetsgivare krävde det. Men om man kände att man själv ville det, för att man själv tyckte att det skulle förbättra ens situation på arbetsmarknaden, då skulle man göra det. Och det finns en könsskillnad – det är kvinnor som säger så. Män skulle inte vilja göra några skönhetsoperationer alls, om man ser till vad de svarade oss, säger Henrietta Huzell.

Skönhetsingreppen tycks alltså vara här för att stanna.