Att recensera en examensutställning är inte en lätt match. Sprudlande kreativitetslust präglar oftast dessa tillställningar samtidigt som utbudet är spretigt och varierande. Nu har turen kommit till mastereleverna på HDK att, i en utställning som äger rum på Röhsska, bemöta allmänhetens beundrande men likaså kritiska blickar. Här blandas keramikgods med möbler, mattor med böcker.

Årets utställning är märkbart ”back to basic” och nostalgisk, och en del romantiskt rosaskimmer bryter in då och då. Det senare ses inte minst i de sockersöta dockor som har tagit plats i årets utställning. Ett något oväntat inslag. De organiska formerna och materialen duggar också tätt, och man kan förnimma en längtan efter mustig doft av skog och mark.

I Child Culture Design-studenten Patree Arthayuktis teckningsserie Min bakgård slingrar svampar och blommor ihop sig i ett enda virrvarr. Här får vi ta i Beskow-artad sirlighet där inre och yttre vegetation flätas samman.

Sara Roxana Melvinsons miljömedvetna Vivid har formats utifrån en spännande tanke: en sits och klädhängares fot är färdigproducerade skelett, pallens ben och hängarens armar måste vi däremot gå ut och finna i naturen på egen hand. Denna uppmaning ligger helt rätt i tiden, även om den till en början kan tyckas en aning omständlig och bisarr.

Enkelhet och tradition, i nytt format, utmärker sig i Anna Alrikssons stol. Denna möbel har hämtat inspiration från Dalarna och är smäckert vacker, dessvärre är den ej märkt med en ”var god provsitt”-skylt så dess ergonomiska riktighet är höljd i dunkel.

Nicklas Anderssons raknings-kit är gammaldags och sägs hylla rakningsceremonins kontemplativa procedur, vilket kan ses som ett stillsamt uppror mot hi-tech-generationens slit-och-släng-jargong.

Så över till favoriterna, som samtliga tänjer och vrider på bruksföremålets praktiska måttstockar och erbjuder sprallig mångsidighet.

Till dem hör Ji Young Seos hylla med kuber av silikon, som det är fritt fram att omdefiniera och manövrera runt. Detta är absolut ett objekt jag skulle vilja placera i mitt hem om möjlighet gavs. Ett fyrkantigt träbord som ser högst vardagligt ut döljer en lysande stjärnhimmel, om man nu väljer att lägga sig därinunder och drar i en lampsnodd. Med denna pjäs visar Tian Tang hur man med få medel kan skapa en oförväntad upplevelse, som kan glädja de allra minsta.

I Karl-Johan Ekeroths lekskulptur av rött stål strömmar distat ljud ut ur en tratt, och det förändras allt efter det att den böjbara amöban ändrar form. En rolig uppfinning som förhoppningsvis kommer att pryda var och varannan lekplats snart.

Och sist men inte minst två designers som förtjänar extra uppmärksamhet:

Mikael Sellersjös små objekt är mystiska och gäckande. Dessa figuriner, det kan till exempel vara en båts galjonsfigur, tenderar kitsch samtidigt som de har formats med fantastisk fingertoppskänsla.

Därutöver har vi Hanna af Ekströms smycken som är vansinnigt snygga och brutalt grafiska. Smyckena sägs dessutom gå igenom en utvärderingsfas hos ett medium, vilket har som syfte att guida ägaren i hans/hennes andliga utveckling. Ja, det är naturligtvis superflummigt, men också underbart.