Bredvid den alltför höga nivån av tillmötesgående till de storskaliga areala näringarnas krav på kortsiktig lönsamhet, har ivern att förbli vid makten varit dominerande. Olof Johanssons reträtt i samband med ett bland många centerpartistiska svek, i detta fall Öresundsbron, var tyvärr ett undantag. Både inom Centern och faktiskt inom svensk toppolitik. Klart värre agerade, en gång Torbjörn Fälldin, när han mot sitt eget och hela centerns samvete medgav igångsättning av nya kärnreaktorer i Sverige:

Men, trots allt, Centern räknades som ett parti som på flera sätt ville i rätt riktning. Mot EU, mot kärnkraft, för landsbygd, ett parti mot entydig blockpolitik och så vidare. Men annat skulle det bli. Maud Olofsson, kanske kan du inte ensam lastas, men du ändrade faktiskt rubbet!

Ett parti som cementerade det borgerliga blocket, med kärnkraftsutveckling på sitt samvete. Ett parti som klart medverkade till närmandet till Nato, det osjälvständiga förhållandet till EU och en motorvägsutveckling med motivet att det finns miljövänliga bränslen. Ja, gör det det? Hur mycket av den varan kan världen fördela på sina sex miljarder människor?

Maud, du är inte ensam skyldig till utvecklingen i Centern, men tyvärr kan jag inte avstå från att se dig som en symbolgestalt för den. Så det är himla bra att du kliver av.

Jag känner centerpartister som har begråtit utvecklingen. Det finns centerpartister, som redan före Fukushima, insåg det orimliga i att tillåta kärnkraft i framtiden. Det finns kanske inte så många centerpartister som, likt dig, försöker se Fukushima med skygglappar. Det finns kanske hopp. Men även dessa, som jag hoppas finns, har ändå, genom era interna processer slutit upp bakom dig och din politik. Nej, naturligtvis inte alla, en del har ju hoppat av, några har kämpat mot, fast löjligt tystlåtet.

Hur ska det gå för det Centern som du lämnar? I bästa fall uppstår det hälsosamma slitningar, som kan leda till en återställare. Kanske leder det till att ni åker ur riksdagen, kanske finner era medlemmar nya lösningar för sitt politiska agerande i andra partier. Hur som helst behöver vi inga miljöministrar som skjuter av varg för vargens skull, ingen som bygger motorvägar för miljöns skull, vi behöver inga politiker som tror att kärnkraften handlar om pengar.

Behövs centern överhuvudtaget? När jag, från min lantliga idyll, ser den folkrörelsetradition som håller partiet över vattenytan, inser jag att ett sådant parti skulle kunna behövas, lite traditionalistisk, värdekonservativ, förankrad i en alltför konstgödslad mylla, så där lagom grön, men ändå ett strävsamt parti som inte vill ta i, kan behövas. Det finns gott om sådana väljare, som pratar miljö och älskar cruising i våra landsbygder. Må de ha ett sådant parti men då får de inte företrädas av folk som främst har applåderat de gärningar jag här har lastat dig för.