Den här gången handlar det om nedskärningar av verksamheten med personligt ombud.

Personliga ombud fungerar som representanter för personer som har allvarliga psykiska funktionsnedsättningar. Ombuden är en stödfunktion som hjälper dig som själv inte klarar av alla praktiskheter i din vardag. Ombudens uppgift kan vara att hjälpa klienten att få den vård hon har rätt till. Det kan gälla hjälp med ekonomi, kontakt med Försäkringskassan, att handla, eller mycket annat.

Ombudens roll beskrivs av brukarorganisationerna RSMH och Schizofreniförbundet så här: ”Patienter, brukare och anhöriga är överens om att inrättandet av personligt ombud varit den mest betydelsefulla åtgärden för att förbättra vården av och stödet till personer med psykiska funktionsnedsättningar under de senaste 15 åren.”

Denna verksamhet hotas nu av stora nedskärningar i flera av landets kommuner. Detta samtidigt som köerna till att få ett personligt ombud aldrig har varit så långa. I Stockholms kommun planeras en halvering av verksamheten.

Detta handlar om ett stöd från samhället som för många människor är förutsättningar för att få vardagen och livet att fungera. Problemet är att det inte är lagstadgat att kommunerna ska tillhandahålla ombud. Verksamheten är ett frivilligt åtagande för kommunerna. Att skära ner på ombuden blir ett sätt att, på kort sikt, spara pengar.

Ombuden är fristående från psykiatrin och socialtjänsten och arbetar enbart på uppdrag av sin klient. Det är brukaren som avgör vad ombudet skall göra. Nedskärningarna innebär, enligt RSMH, att detta fristående hotas eftersom rollen som personligt ombud kombineras med andra arbetsuppgifter inom socialtjänsten.

Brukarorganisationerna kallar nedskärningarna för: ”Ett sabotage mot de nationella ambitioner som finns, att förbättra vård, stöd och rehabilitering för personer med psykisk ohälsa.”

Möjligheten av få ett personligt ombud innebär för många människor med psykiska funktionsnedsättningar att du får en röst, någon slags status och en möjlighet till ett fungerande liv. Försvinner den hjälpen tystas röster som skulle kunna berätta om vad nedmonteringen av välfärdssamhället faktiskt innebär. Om vad som blir konsekvenserna när vården och samhällets skyddsnät inte fungerar.

Att förtidspensionera, alternativt utförsäkra, stora grupper och lämna dem åt sitt eget öde är ett effektivt sätt att tysta dem. I den samhälleliga strävan efter effektivitet och bortsortering av opassande inslag som pågår för närvarande går så väl människors liv som inneboende resurser till spillo. Frisk och stark eller ingen alls. Vilken grupp tillhör du?