Haiku, handikapphistoria i kulturarvet, initierades av Handikapphistoriska föreningen och är ett samarbetsprojekt med Historiska museet och Nordiska museet. Projektet löper över tre år och är indelat i fyra delar.

– Först handlar det om att inventera vad museerna har gjort hittills, säger Margareta Persson, projektledare. Vi undersöker den dokumentation de samlat in och om de inkluderat funktionshindrade. En stor enkät går ut i höst. Sedan ska vi hålla seminarier för att få i gång en framåtsyftande diskussion.

Ett annat delprojekt är en filmvisning. 8–9 oktober anordnar föreningen en filmkväll på Historiska museet.

– Det handlar om hur personer med funktionshinder har skildrats på film, säger Margareta Persson. Vi visar både vanliga spelfilmer och dokumentärer.

För att samla in livsberättelser från funktionshindrade arbetar man med en webbsida som beräknas vara klar i februari 2012. Materialet ska sedan arkiveras på Nordiska museet och kommer eventuellt att mynna ut i en utställning eller en antologi.

Just arkiveringsarbetet på museer är det fjärde delprojektet.

– Det primära syftet är inte att skapa en egen utställning utan att få in det här tänkandet i all verksamhet, säger Margareta Persson. Finns det någon funktionshinderaspekt i det här, någon historia vi missat? Den typen av frågor måste vi ställa oss. Handikappade har till exempel arkiverats under samhällsproblem eller sjukdom tidigare. Det är ett exempel som visar hur man har sett på människor med funktionshinder. De har setts som udda. Därför spelar även sådant som hur dokumentation genomförs en viktig roll.

Bengt Lindkvist, ordförande för Handikapphistoriska föreningen, tycker att det är viktigt att handikappades historia lyfts fram.

– Vi behöver vår historia med oss för att fatta bra beslut för framtiden, säger han. Det finns en ganska påtaglig historielöshet i handikappolitiken som vi måste angripa. Man beskriver olika delar av befolkningen, hur de har haft det, sedan glömmer man bort att en del av befolkningen är utanför, och hur hade de människorna det? De är inte synliga i historien.

Mycket kan bli bättre i dagens samhälle, menar Bengt Lindkvist, till exempel att man ofta inte inkluderar människor med funktionshinder och deras behov när man planerar. Han hoppas att utställningen kan bidra till förbättringar.

– Projektet kan göra att vi får större kunskap om vår egen historia. Och inte bara vi, utan också svenska samhället, vilket kan leda till att man fattar bättre beslut.

Men framför allt inriktar sig Haiku på museernas arbete.

– Jag hoppas att vi ska kunna bli konkreta, att vi ska kunna ge nya kunskaper och vägleda människor som arbetar inom museivärlden, säger Bengt Lindqvist. Så att de gör ett bättre jobb ur handikappsynpunkt i framtiden.

Margareta Persson betonar att man vill att historieskrivningen inte ska utelämna någon.

– Det övergripande målet är att synliggöra historien för människor med funktionshinder. Det ska inte betraktas som något udda. När man beskriver ett skeende i vår historia ska man ha med allas berättelser.