I Tunisien var det en frukthandlare som utgjorde gnistan till upproret, i Egypten var det den avskydda polisens nationella helgdag. I Syrien var det några ungdomar som sprejade regimkritisk graffiti på väggarna i den sydliga staden Daraa. De syriska ungdomarna, uppmuntrade av händelserna i resten av arabvärlden, fick snart lära sig att i Syrien har regimen fortfarande ögon och öron överallt.

Ungdomarna, mellan 15 och 17 år gamla, fångades och torterades av myndigheterna. Deras föräldrar fick inte träffa dem och när alla föräldrarna tillsammans gick mot polisstationen öppnade polisen eld. Protesterna intensifierades och Daraa har varit belägrad av militären sedan den 25 april. Staden ligger nära gränsen till Jordanien och eftermiddagen den 4 maj kunde man från den jordanska sidan se hur tre stora rökpelare steg upp från andra siden bergen. Dagen efter annonserade de syriska myndigheterna att man kunde dra sig tillbaka från Daraa, något man ännu inte har gjort.

Händelserna i Daraa har rubbat det stora stöd som president Bashar Assad har haft i landet. För första gången har man börjat ifrågasätta den populäre presidenten och protester har spritt sig till andra delar av landet. Men att ta reda på exakt hur många procent av befolkningen som är för eller emot Assad ter sig omöjligt. Journalister och andra utomstående, även hjälporganisationer och ambassadpersonal, nekas metodiskt tillträde till områden utanför huvudstaden Damaskus.

I turistområdena i Damaskus finns det bilder på Assad i butiksfönster, på flaggor, halsband och t-shirtar. En ung utbildad akademiker med palestinskt ursprung säger på fläckfri engelska att man helst vill att Assad sitter kvar.

– Vi är inte redo för demokrati. Vi måste ge Assad mer tid, han har trots allt bara haft makten i elva år och har genomfört många reformer.

Sanningsvärdet i uttalandet är svårt att mäta i det strikt kontrollerade landet. I Damaskus syns inte några poliser på gatorna, men det betyder inte att de inte är där – snarare tvärt om. En turkisk journalist berättar för FRIA att han råkade säga till en taxichaufför att han var journalist, varpå chauffören svarade att han var polis och tog in honom för förhör.

Reformerna som Assad håller på att genomföra handlar om teknisk modernisering, tillgång till internet – dock hårt kontrollerad – och andra teknologiska verktyg. Reformerna handlar inte om utökade rättigheter för befolkningen. Kanske är det ändå den begränsade tillgången till internet som nu uppmuntrar ungdomarna i Daraa och syrier i andra delar av landet att öppet kräva politiska rättigheter.

Fredagar, i samband med den muslimska fredagsbönen, är den enda dagen i veckan som man i Syrien tillåts att samlas i grupp. På fredagar töms Damaskus gator på människor – antingen håller de sig hemma eller så är de i moskén. De få journalister som befinner sig i huvudstaden sticker då ut ännu mer i det turisttomma Damaskus. Många journalister försöker maskera sin identitet genom att ha en kopia av Lonely planets reseguide i högsta hugg.

När Damaskus invånare lämnar moskén efter fredagsbönen den 7 maj är de mycket bestämda: det är nu det gäller. De går ut ur moskén med huvudet högt. Utanför väntar civilklädd säkerhetspolis och andra högermilisgrupper. De sitter i flera stora fordon och är alla beväpnade med automatvapen. Detta hindrar inte gruppen av människor denna fredag heller. De har inget att förlora. Deras rädsla är borta och varje fredag hoppas de komma lite närmare den så högt efterlängtade friheten.

Detta är dock inte något som många journalister får se. Rädslan lyser i ögonen på en ung italiensk journalist när han berättar om hur säkerhetspolisen på fredagsmorgonen arresterade honom i hans hem. Hans hyresvärd hade avslöjat att han var journalist, och då räcker det inte att ha en Lonely planet-guide och låtsas vara turist. Han frågar sig själv:

– Vad gör jag nu? Min familj och mina vänner säger att jag borde åka härifrån men jag vet inte. Det är ju ändå ganska lugnt i Damaskus. Jag har till fredag på mig att bestämma mig. Det är på fredagar som det blir problem.

Det är på fredagar som det blir problem. Det är på fredag som syrierna än en gång kommer att gå ut på gatan och protestera och det är på fredag som säkerhetspolisen än en gång kommer att försäkra sig om att bilder från detta inte når omvärlden.