Det skulle vara simpelt att stanna vid denna kritik. I Kuba såg jag inga som svalt, de finns i stora delar av Latinamerika annars. Kuba är det enda land, bland dem som har en rimlig social standard, som också klarar det så kallade ekologiska fotavtrycket i världen. Visst, till detta var de nödd och tvungna då USAs blockad skapade en fattigdom och ekonomisk isolation. Ska man klara livsmedelsförsörjningen, utan tillgång till bekämpningsmedel, konstgödsel och i stor brist på olja, får man finna försörjningssystem som bygger på närodlat och ekologiskt.

Tänk om vi i Nord, sittandes på våra höga hästar, kunde lära oss av dem. Inte bristen på demokrati utan hur man förser sig utan att suga ut andra!

Men det är alltid äventyrligt att skapa system utan gedigen förankring. Matbristen gav nog med förankring, men hur är det med den djupare insikt som behövs för att upprätthålla den ekologiska hänsynen när ekonomin utvecklas? När alltfler socialistiska grannländer handlar med Kuba, när turister och släktingar pumpar in dollar och när olika former av privat företagsamhet skapar mervärden till vissa kategorier i landet?

Just nu berättas det att handel med bostäder kommer att tillåtas i fortsättningen. Kan låta som en mild reform med frihetsaspekter. En som Kuba har råd med. Jag skulle vilja påstå att det verkar vara aningslöst. Till en början kommer en friare prissättning säkerligen putsa upp mängder med förfallna fasader som möter Havannabesökarna. Gamla koloniala pallats kommer att blomstra och det kanske inte dröjer alltför länge förrän en utsållad ekonomisk elit bebor dem än mer än i dag.

Jag upplevde idel vänlighet i landet. Hjälpsamhet, visst, men också hunger efter pengar, mera pengar! Den hungern är månne hälsosam för den fattige, men klart ett hot mot solidaritetens ande.

De landvinningar som den ekologiska odlingen har gjort på Kuba, utvecklandet av organiska bekämpningstekniker, samodlingsvinster och ett generellt kretsloppstänk kommer antagligen att finnas kvar. Inte minst imponerades jag av deras insikt om det gemensamma odlandets sociala betydelse för närsamhället.

Men risken är stor att de som har råd med olja och oljebaserade metoder kommer att finna en mindre nogräknad marknad för snabba proteiner, stora svulstiga salladshuvuden, biffiga stekar och dumpade priser.

Risken att folk prioriterar plånboken, tjusigt boende, bil och flödande mochito till salzan finns där. Jag undrar med viss bävan hur Kuba ska klara en demokratiserings- och ekonomisk liberaliseringsprocess i en oförstående omvärld.

Hoppas innerligt att de finner balans för mänskligheten har otroligt dåligt med goda förebilder. Men jag undrar…