De är omkring 6,5 miljoner till antalet, hönorna som hålls i den industriella äggproduktionen i Sverige. 35 procent av dessa hålls i burar. Glöm Astrid Lindgrens djurskyddslag. De burar som är tillåtna i Sverige innehåller sandbad, rede och sittpinnar. Men ytan per höna i buren är bara lite större än ett A4-ark. Vilket gör det omöjligt att ens sträcka ut ben och vingar ordentligt. Naturligtvis omöjligt att leva någon typ av normalt liv.

Bakom begreppet ”frigående höns” döljer sig hönor som är allt annat än frigående. I de frigående systemen hålls grupper på tusentals individer tillsammans. Det finns ingen gräns för hur många hönor som får finnas i samma grupp. Det är inte ovanligt med 10 000–20 000 djur i ett stall. Den enorma sociala stressen leder bland annat till kannibalism. Detta till trots har de frigående hönsen ett bättre liv än burhönsen.

Men begreppet frigång är en bluff. Reglerna säger att det inte får finnas fler än nio hönor per kvadratmeter. Hönor är djur som vill leva i små grupper, på stora utrymmen.

Moderna hönor hålls i en ständig äggläggande fas och har ofta inget naturligt ruvbeteende kvar. I övrigt liknar de sina vilda släktingar och har samma behov som de. I det vilda lever hönor i små flockar med starka sociala band. Större delen av sin vakna tid ägnar de åt att krafsa och sprätta i marken. Hönor vill kunna sandbada och sköta om sina kycklingar. De är nyfikna och uppmärksamma på sin omgivning.

Såväl bur- som ”frigående” höns har stora problem med sjukdomar, till följd av att de avlats fram till äggläggningsmaskiner. Sysslolösheten och att de inte kan röra sig ordentligt leder till en mängd beteendestörningar.

Hälften av alla kycklingar som kläcks inom äggindustrin är föga överraskande tuppar. De dödas direkt. Mals levande ner i tuppkvarnen. Det är inte lönsamt att föda upp dessa tuppar eftersom det finns speciella broilerraser. Varje år mals fem miljoner kycklingar ner levande. Deras systrar får bli ett och ett halvt år gamla. Därefter väntar för de flesta höns en lång transport till slakteriet där de hängs upp i benen och sedan avlivas genom att få huvudet neddoppat i ett strömförande vattenbad.

Ungefär 8 procent av hönorna i Sverige återfinns i den ekologiska äggindustrin. ”Krav-hönor” får vara utomhus under sommarhalvåret. Men även inom kravhönshållningen mals tupparna ner levande och slakten av hönorna ser ut på samma sätt som av bur- och frigående hönor.

De där äggen till påsk, vad är de värda egentligen? Och vad leder förmågan att stänga av och inte se konsekvenserna av våra handlingar till, förutom för de miljontals hönor som lever under tortyrliknande förhållanden? Att blunda för och konsumera andras lidande, vad gör det egentligen med oss?

Emma Missne • [email protected]