I tisdags hölls det första av tre seminarier under våren där miljörörelsen presenterar sin syn på slutförvarsprojektet. Willis Forsling, professor emeritus i oorganisk kemi vid Luleå universitet, och Peter Szakalos forskar i korrosionslära vid Kungliga Tekniska Högskolan, var på plats i Missionskyrkan i Östhammar, Östhammars kommun i Uppsala län, för att ge sin syn på slutförvarsmetoden KBS-3. Den metod som SKB ansökt om att få använda i ett slutförvar i Forsmark för Sveriges använda kärnbränsle. Kopparkapslarnas och bentonitlerans förmåga att hålla i 100 000 år stod i fokus.

Inte helt oväntat framfördes betydligt mer kritik mot metoden än vad SKB förordar. Men kemisten Willis Forsling ser ändå en stor fördel med KBS-3-metoden.

– Man har möjligheter att studera och dokumentera borrhålet innan avfallet stoppas ner i hålet, det ser jag som en avgörande fördel jämfört med andra metoder.

Mindre bra säger han är den mängd vatten som finns i berget. Även om Forsmarks berggrund är torr och sprickfri på 500 meters djup finns det gott om vatten på vägen ner dit.

Willis Forsling anser att bentonitlearans kvalitet och sammansättning är helt avgörande för om SKB lyckas få ett tätt system eller inte.

– Bentonitbufferten ska filtrera bort oönskade ämnen och även klara påfrestningar, till exempel en avsmältning efter en istid. Meningen är att leran ska svälla och tillsluta håligheter i bufferten.

Han anser att återfyllningen av bentonitlera är ett svårbemästrat problem som det behöver forskas vidare om och att det är ett precisionsarbete att få kapseln i slutförvaret på plats 500 meter ner i berggrunden.

– SKB säger att de har koll men det är nog lätt att bentonitleran skadas när kapseln sänks ner.

Korrosionsforskaren Peter Szakalos, å sin sida anser att SKB:s modell är för enkel. Anledningen är att koppar är en av de metaller som är mest känslig för korrosion, det vill säga att den rostar. Han håller inte med Willis Forsling om att bentonitleran och lerbufferten närmast kapseln förhindrar kopparkorrosion i slutförvaret.

– Koppar är inte immunt mot korrosion ens i rent vatten. I Forsmark har du en miljö med salt och svavel som inte alls är bra. En finsk forskningsstudie visar att svavel kan tränga långt in i koppar på några få veckor, vilket var riktigt oväntat. Jag och många andra korrosionsforskare bedömer att koppar inte är den bästa metallen för kapseln. Det behövs tio års forskning för att ta reda på vilken metall som är bäst. Det finns exklusiva legeringar som tantal, som används i industrin, men vi behöver testa vilka material som är bäst.

Hur SKB efter 30 års forskning kunnat undgå det här förvånar honom.

– Med den kunskap vi har i dag skulle ingen föreslå fem centimeter koppar som en korrosionsbarriär, som ska hålla i tusentals år.

Peter Szakalos tillägger att SKB inte har lyckats stödja den teoretiska modellen som KBS-3-metoden bygger på och tycker personligen att Sverige borde avvakta med en förvarslösning för sitt kärnavfall i 20 år till för att se om det kommer fram teknik som gör det möjligt att bränna ner avfallet och göra det mindre farligt.

– Om det inte går tycker jag att man ska utreda vilken metall som är lämpligast att tillverka kapslar av.

Willis Forsling tycker att Peter Szakalos drar för snabba slutsatser av enstaka studier och att det faktiskt finns miljöer där koppar fungerar.

Någonstans här ingrep Johan Swahn från Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, MKG, eftersom tidsplanen inte tillät någon forskningsdebatt som bara de inblandade själva skulle förstå.

– Kan man få ett stabilt system där leran är tät och det inte blir någon korrosion? Det verkar vara en nyckelfråga, menade han.

Willis Forsling är övertygad om det, även om han i likhet med Peter Szakalos anser att det behövs mer forskning.

Under forskarnas dragningar satt omkring 25 åhörare och lyssnade. Många var politiskt valda representanter för de grupper i Östhammars kommun som tittar på säkerhetsfrågorna i anslutning till det planerade slutförvaret.

Krister Carlsson var en av dem som var där fast han inte har några kommunala uppdrag som rör slutförvarsfrågan.

– Jag bor i Öregrund och är ständigt påmind om att det ska bli ett slutförvar i Forsmark. Jag vill gärna ha en grundläggande uppfattning om vad som ska ligga där. Jag vill sätta mig in i vad som verkligen gäller och är förvånad över att inte fler är här. Särskilt nu efter kärnkraftsolyckan i Fukushima. Det är för lätt att bara säga att man är kärnkraftsmotståndare utan att ha tagit reda på fakta.