– Det är som hemma här, om det inte hade funnits hade jag suttit ute på gatan efter skolan, säger Hussain Khademi som kom som ensam flykting från Afghanistan för fyra år sedan.

Aktivitetshuset är en kommunal inrättning som är tänkt för de nyanlända unga invandrarna. Men även de som har varit i Sverige ett par år fortsätter att gå dit och det syns att alla trivs. Svenska och andra språk surrar genom rummet, några sitter vid datorerna, andra tar det lugnt i soffgrupperna. Då och då ger Carina Odenyo, som har jobbat på aktivitetshuset sedan 2006, dem uppmaningen att vara lite tystare så att alla kan föra samtal eller läsa läxor. En vanlig dag passerar ungefär 40 ungdomar, många är där från det att portarna öppnas tills de stängs vid sju på kvällen.

Eftersom ungdomarna kommer direkt från skolan tillhandahåller aktivitetshuset ett mellanmål. Den snäva budgeten har dock fört med sig att det inte alltid går att handla det som behövs – ibland återstår det bara lite torrt bröd som Röda Korset har skänkt. Därför gjorde Vänsterpartiet, genom kommunalrådet Ilona Szatmari-Waldau, en insats för en tid sedan och kom med ost och smör som skulle räcka en dryg vecka.

– Jag tycker inte att aktivitetshuset ska vara beroende av välgörenhet. En kommunal verksamhet ska få kommunalt stöd, säger Ilona Szatmari-Waldau.

Enligt henne är det största problemet för att få verksamheten att gå runt att fler än de nyanlända finns i lokalerna. Det kommer alltså fler personer än vad verksamheten egentligen är beräknad för. Samtidigt tycker hon att det är bra att dessa personer finns på plats, dels som praktisk hjälp, till exempel för att tolka, och dels som inspiration för de nyanlända.

– Det finns de som kom för flera år sedan och som nu läser på universitetet, tänk vilken inspiration det är – det är en helt annan sak att se att någon som varit i samma sits som man själv har lyckats än att en svensk berättar samma sak, säger hon.

Det hon säger bekräftas av Hussain Khademi. Numera agerar han själv mentor och berättar för nyanlända landsmän från Afghanistan om sina egna erfarenheter, hur det är att bli förflyttad till en annan kultur.

– När man pratar med någon i Sverige tittar man den personen i ögonen. Det gör man inte i Afghanistan, speciellt inte om jag som kille pratar med en kvinna, säger han och tittar mig rakt i ögonen.

– Det skulle kännas konstigt för mig att göra så här i mitt hemland men nu gör det inte det. Jag vet att du skulle ta illa upp om jag skulle titta åt ett annat håll, fortsätter han.

Förutom att prata om de kulturella koderna brukar han också framhäva det som är bra i Sverige. Det är alldeles för lätt att fokusera på det negativa som nyanländ, menar han.

Hussain Khademi kommer till aktivitetshuset så ofta det går. Måndagar är det öppet enbart för tjejer, på fredagar är det stängt. Men från tisdag till torsdag finns han på plats.

– Ganska ofta är jag hungrig när jag kommer hit. Om det inte finns något mellanmål måste jag gå hem och det vill jag inte, säger han.

Carina Odenyo betonar att ungdomarna som hon möter i sitt arbete ofta är mycket ensamma. Många frågar varför det inte kan vara öppet på fredagar och på helgerna. Skolloven är ofta en tung tid för ungdomarna.

– Ensamheten är stor bland dessa människor. När jag stänger är det ofta många kvar, de vill inte gå hem till sitt, säger hon.

Hon kramar om alla som kommer och frågar hur det är. Hon har kommit många nära inpå livet och svarar på många frågor, allt ifrån var man kan köpa gardiner till varför vi lever egentligen.

– Jag får höra otroliga historier när jag lär känna dessa fantastiska människor lite bättre. Det är ju knappt att jag förstår att de orkar ta sig upp på morgonen när jag hör om allt de har varit med om, säger hon.

Hon tycker att det är tråkigt att en kommunal verksamhet som fungerar bra inte lyfts fram mer. Kommunalrådet Mohamad Hassan (FP) har varit på besök och berömt deras jobb – men det fattas pengar. Det är inga stora summor som efterlyses, det handlar om att kunna tillhandahålla mellanmål och kunna uppmärksamma födelsedagarna med en tårta.

– Många av ungdomarna kommer till Sverige själva, då blir vi som deras familj. Det är klart att vi vill göra någonting speciellt, säger hon och berättar att hon själv brukar ta med sig någonting när någon i tjejgruppen fyller år.

Hon är inte ensam om att bidra till verksamheten med privata medel, alla som jobbar på aktivitetshuset gör det. Dessutom får verksamheten stöd av Röda Korset med läxläsning.

– Det är en viktig bit. Det finns alldeles för lite läxläsning på skolorna – och när man sitter och läser läxor ihop kan man också sitta och prata om lite annat, om något vardagligt, det är lika viktigt, säger Carina Odenyo.

En nyanländ familj sitter och väntar på henne. De har tagit med sig en tolk från kommunen, målet med besöket är att se vad aktivitetshuset kan göra för barnen i familjen. En av pojkarna spelar piano, han berättar med tindrande ögon att det även finns musikundervisning. Det är Faraj Ghamsin som står för den biten. Hans tjänst har reducerats till femtio procent och därför kan han numera bara ta in åtta elever av tjugosju som egentligen vill ha undervisning. Det saknas även en lämplig lokal för musikundervisningen, som det är nu sitter Faraj Ghamsin och eleverna på kontoret.

– Det finns många otroligt duktiga musiker här som sedan börjar spela i grupper eller uppträder på kulturfester, säger han.

Om Faraj Ghamsin och Carina Odenyo skulle skriva en önskelista skulle den inte vara särskilt lång. Bara lite mer pengar för att kunna handla pålägg till mellanmål och för att kunna fira födelsedagarna med tårta och kanske en liten present. Men även musikundervisning för alla som är intresserade och ett rum avsett för undervisningen finns med på listan.

– Och en plats där vi kan ställa upp vårt fotbollsspel, säger Faraj Ghamsin.

Mohamad Hassan (FP) har inte återkommit för kommentar, trots Uppsala Frias upprepade påstötningar.