Sara Uhnoo menar att det i media målas upp bilder av gatuvåld mellan ungdomsgäng som den enda tolkningen om vad våld mellan ungdomar egentligen innebär.

– Även jag hade en ganska endimensionell bild av det innan. Jag visste ingenting om skojbråk och de moraliska regler som faktiskt finns bland ungdomar.

Nyligen disputerade hon vid Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet med avhandlingen Våldets regler: Ungdomars tal om våld och bråk. Där utgår hon ifrån ungdomars egen bild av våldet dem emellan, en bild som inte helt överensstämmer med vuxnas.

I arbetet med avhandlingen intervjuade Sara Uhnoo 41 ungdomar från olika delar av Göteborg, både enskilt och i grupp. Ungdomarna går eller har gått på olika gymnasieskolor och program och kommer från olika områden och samhällsklasser. Utgångspunkten var att ta reda på varför ungdomar slåss, vad de bråkar om och hur våldet ser ut.

Ungdomarna menar att bråken börjar med någon form av tjafs, och inte sällan är det någon som muckar – alltså medvetet provocerar någon.

– Det kan bottna i ryktesspridning, eller kan vara så enkelt som att man kritiserar någons kläder. Bland killar är det vanligt med "din mamma"-grejer. Annars kan det vara att någon visar intresse för ens partner, knuffar till en, kollar snett på en eller kommer in på fel fest. När någon provocerar en gör man ett val, antingen biter man tillbaka eller struntar i det.

Dessutom ser provokationerna olika ut mellan könen, berättar hon.

– Bland tjejer antas det vara vanligare med sexualiserade förolämpningar, att till exempel kalla någon för "hora" eller att bli kritiserad för sitt utseende eller sina kläder.

Hon berättar att bråk ofta ses som något kollektivt, det är sällan något som bara sker mellan två parter och ofta är andra ungdomar närvarande. Det kan spridas till nätverk och nya konflikter leder till nya bråk. Men det handlar sällan om besinningslös misshandel. Att verkligen skada någon ses det allvarligt på och Sara Uhnoo återkommer ofta till ungdomars moralarbete. Det finns vissa oskrivna moralregler som alla förhåller sig till och förhandlar om, även när det gäller slagsmål mellan personer som kanske inte känner varandra.

– De sociala relationerna är grundläggande, och det är intressant att se hur regler och normer uttolkas, och att det är så mycket vi vuxna inte vet. Ungdomarna har gott om föreställningar om vad som gäller och vad som är rätt och fel att göra är väldigt ritualiserat. Du slår aldrig först, aldrig någon som är svagare och en kille slår inte en tjej, till exempel. Och att vara den svage kan också innebära att vara ensam mot ett gäng. Däremot kompliceras de moraliska resonemangen om det är en liten kille och en tjej som är stor och stark, det är något som diskuteras, vilket gäller då?

Samtliga killar Sara Uhnoo har intervjuat säger att de aldrig har slagit en tjej eller någonsin skulle kunna göra det. Samtidigt har en del av tjejerna berättat att de har blivit slagna av killar och att det har förekommit både i parrelationer och i större bråk.

– Att en kille slår en tjej är något som förekommer, men till skillnad från när det händer i förhållanden mellan vuxna, där det sker hemma i hemlighet, kan det hända bland kompisar och det stannar där. Men där är ju något väldigt snett. Hederskoden finns, men ändå kan en kille slå sin flickvän, så den moralregeln verkar ju inte helt vattentät. Ingen kille erkänner att han har slagit sin tjej, men det kan även bero på att bråken tolkas annorlunda. Just det här temat var faktiskt något jag inte var beredd på skulle komma upp, det var inte min bild av ungdomsbråk.

Sara Uhnoo berättar att ungdomar klassificerar våld på olika sätt. Skojbråk är ett ord som ofta dyker upp och ett begrepp som vuxna tydligen vet ytterst lite om och ofta tror är en bortförklaring, berättar hon.

– Det ser kanske ut som ett bråk som alla andra, men för de involverade är det tydligt att det handlar om skoj. Men vuxna ser annorlunda på det, de ser ett bråk och känner kanske inte till nyanserna. Däremot kan det naturligtvis gå för långt, och vad som är skojbråk för den ena kanske är allvar för den andra. Anmäls det så är det upp till rätten att avgöra och det är inte alltid så lätt.

Bland kompisar till någon som är i slagsmål har Sara Uhnoo sett fyra typer utkristalliseras. Den första är den lojala supportern, kompisen som hejar på och hjälper till handgripligen, sedan den hon kallar den neutrala gränsbevakaren, som kollar att det inte går för långt och är beredd att gå emellan om det skulle bli farligt, utan att välja sida. Den här personen kan även tänkas ringa polisen om det skulle behövas. Sedan finns räddaren i nöden, den som hoppar in om kompisen befinner sig i underläge. Till sist den mer undvikande typen, den passiva individualisten som tycker att kompisen får sköta sin egen konflikt.

– Grupptryck målas av vuxna ofta upp som något negativt, men det kan faktiskt vara bra, som när det hjälper till att hålla isär två som bråkar. Det är inte bara vuxna som kan avbryta ett bråk, andra ungdomar finns också med och kan gå in om det går för långt.

Just vuxenvärlden är ett speciellt kapitel, berättar Sara Uhnoo och säger att vuxna inte är så viktiga som de själva tror.

Men något ungdomarna visade sig ha gemensamt med vuxna är synen på våldet nu jämfört med tidigare, berättar Sara Uhnoo.

– De säger också att det var bättre förr, säger hon med ett leende. De tror också att våldet har förändrats, blivit grövre och har gått lägre ner i åldrarna, till exempel. Men det är en ganska dystopisk tolkning som framförs i medierna, om att det bara blir värre och värre. När det sedan pratas om vad som kännetecknar våld och bråk mellan unga är det ungefär samma moraliska regler nu som förr.

Sara Uhnoo tror att hennes avhandling kan vara användbar för de som kommer i kontakt med ungdomar.

– Jag hoppas det. Det kan vara nyttigt för de som arbetar med ungdomar att få en inblick i hur de resonerar. Men samtidigt bygger jag arbetet på vad de har sagt – inte vad de gör. Jag har ju inte varit ute och observerat några bråk, bara hört ungdomarna resonera om dem.