I Påskuppropet ingår en rad manifestationer på fler än 40 platser runt om i landet, där människor den 25 april på olika sätt kan protestera mot de nya sjukförsäkringsregler som slagit hårt och snett då de omsatts i praktiken.

 På frågan om varför hon tog initiativet till uppropet svarar hon:

– Jag har följt hur sjukförsäkringsreglerna har förändrats, och sett hur det har drabbat många människor hårt på ett sätt som går emot det förmodat goda syftet med reglerna. Eftersom inget har förbättrats och inget tyder på att det heller kommer att förbättras nämnvärt från politiskt håll, trots att många oberoende av varandra har påtalat behovet av det, så återstod till slut bara att försöka göra något konkret för att stoppa åtminstone det allvarligaste och mest akuta felet med reformen: de tidsinställda utförsäkringarna.

Och konkret är det verkligen, det påskupprop som i dag engagerar så många människor. Och hittills har Charlotte Thérèse mest mött positiva reaktioner, både från kyrkligt och politiskt håll. Hon upplever det som om det här är något många gått och väntat på, människor som sett vad som händer men som inte riktigt vetat vad de ska göra. Nu finns något att samlas runt, och varje lokalgrupp får själv utforma hur de vill att uppropet ska se ut.

Samtidigt finns det också människor som reagerat negativt på initiativet. Men Charlotte Thérèse menar att de kritiska röster som höjts tillhör människor som misstolkat avsikten med uppropet och som försöker göra partipolitik av det hela. Men påskuppropet mot utförsäkringarna är inte partipolitik utan handlar helt enkelt om hur vi ser på varandra som medmänniskor i samhället.

– Ytterst handlar det om människovärdet som håller på att förskjutas i en skrämmande riktning, förklarar hon och fortsätter:

– Är den som är sjuk mindre värd än den som är frisk? Upphör de mänskliga rättigheterna för den som inte längre kan arbeta? Varför knuffas annars de som redan är utsatta ännu längre ner på samhällets botten?

På senare tid har även landets svenskkyrkliga diakoner riktat stor uppmärksamhet mot den utslagningssituation som följer på utförsäkringarna, och många manar i dag Sveriges Kristna Råd, SKR, att utlysa ett gemensamt kyrkligt upprop i samma anda. Det tycker Charlotte Thérèse är jättebra.

– Ju fler som går i samma riktning, desto bättre! säger hon ivrigt. Jag vet att fler initiativ är på gång, och välkomnar det varmt!

Samtidigt tycker hon att det blir lite bakvänt om SKR utlyser ett påskupprop nu när det redan varit en realitet under en längre tid. Men det skulle se ännu märkligare ut om de väljer att inte stödja det.

– Hur skulle det tolkas av kristenheten? Och hur skulle det tolkas av dem som själva inte är troende men som förväntar sig att kyrkan ska stå upp för det som är moraliskt rätt?

Samtidigt, menar hon, är ju kyrkorna redan med i påskuppropet i och med att så många aktiva kristna redan engagerat sig. Men hon är medveten om att konsensusbeslut kan vara svåra att uppnå.

Charlotte Thérèse är också tydlig med att uppropet inte handlar om partipolitik. Själv är hon troende katolik men med på uppropet finns människor av olika religiös tro och blandade politiska åsikter. Och hon påminner om att uppropet mot asyllagarna riktade sig mot en socialdemokratisk regering. Att det i dag är en borgerlig regering som råkar ha lagstiftat om de nya sjukförsäkringsreglerna gör ingen skillnad. Oberoende av vilka som sitter i regeringsställning kan kyrkorna behöva agera symboliskt mot allvarlig orättfärdighet.

Så hur kommer då påskhelgens manifestationer att se ut?

– Det kommer att ske på lite olika sätt på olika orter. På vissa håll blir det symboliska aktioner, med minnesstunder och ljuständning för dem som inte längre finns bland oss på grund av sjukförsäkringsreglerna, följt av en kulturell avslutning där musiker, författare och eventuellt också kyrkorepresentanter och politiker från såväl höger- som vänsterpartier medverkar. På andra håll nöjer man sig kanske med mindre arrangemang.

 Charlotte Thérèse understryker att det hela fortfarande är på planeringsstadiet. Hon framhåller också att ingenting är fel så länge allt sker i påskuppropets anda: fredligt och värdigt och med medmänskligheten i fokus.