Förtryckande stater har på senare tid slagit tillbaka mot lokala aktivister med nya metoder. I vissa fall har rå maktutövning ersatts av nya former av regleringar och andra mindre våldsamma åtgärder i syfte att kuva aktivister. Det skriver människorättsorganisationen HRW i sin årliga rapport om tillståndet för mänskliga rättigheter i världen som publicerades i onsdags.

– Attackerna mot människorättsaktivister kan tolkas som ett perverst bevis för hur betydelsefulla rörelserna är, men detta minskar inte farorna, säger HRW:s chef Kenneth Roth.

I rapportens förord skriver Roth att regeringars åtgärder för att tysta människorättsaktivister blivit ”allt mer subtila och sofistikerade. Mord som begås förnekas. Politiskt motiverade åtal beskrivs som vanliga brottmål. Censur bedrivs genom reglerande instanser som framstår som neutrala. Finansieringsvägar blockeras”.

Roth påpekar också att stater ibland samarbetar i sina försök att motarbeta mänskliga rättigheter – bland annat inom internationella organ som FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHRC, samt i försöken att underminera den Internationella brottmålsdomstolen, ICC.

Han uttrycker en viss besvikelse över den amerikanske presidenten Barack Obamas första år vid makten. Enligt Roth har presidentens retorik i frågor om mänskliga rättigheter varit ”dramatiskt förbättrad” jämfört med föregångaren George W. Bush, men när det gäller att omsätta ord i handling återstår mycket att göra.

Enligt HRW:s rapport är det inte bara välkänt auktoritära stater som Kina, Kuba, Burma eller Eritrea som begår övergrepp. Även demokratier som Sri Lanka, Colombia och Israel har enligt rapporten genomfört åtgärder som syftar till att försvåra arbetet för såväl lokala som internationella människorättsorganisationer.

Ryssland var ett av de länder där människorättsaktivister under förra året drabbades av mest – ibland dödligt – våld. Främst inträffade detta i Tjetjenien, där mord ofta beskrevs som utförda av “okända förövare,” vilket ledde till att de skyldiga gick fria. Även i länder som Kenya, Burundi, Sri Lanka, Afghanistan, Malaysia, Indien, Uzbekistan och Jemen mördades eller utsattes människorättsaktivister för grovt våld.

I stater som Kuba, Vietnam, Iran, Saudiarabien, Syrien och Kambodja trakasserade eller fängslade statsmakterna öppet aktivister. I länder som Colombia, Venezuela, Nicaragua och Sri Lanka utövades istället öppna eller dolda hot för att skrämma eller straffa aktivister.

I vissa länder, som i Eritrea, Nordkorea och Turkmenistan, är regimernas förtryck så hårt att det är omöjligt att öppet arbeta för mänskliga rättigheter, medan länder som Kina och Sudan rutinmässigt sätter stopp för de lokala grupper som bildas. I Burma och Iran finns små och hårt ansatta människorättsrörelser men internationella övervakare förhindras att besöka dessa länder.

Vissa länder som i övrigt är öppna har utfärdat restriktioner som innebär att delar av länderna inte får besökas av internationella observatörer. Indonesien har förhindrat människorättsorganisationer från att resa till Papua, medan Israel förhindrade både observatörer och journalister från att besöka Gaza i samband med operation ”Gjutet bly” i början av förra året. På Sri Lanka förbjöds såväl lokala som internationella observatörer att besöka konfliktområdet när inbördeskriget gick in i sin slutfas.

Bland de länder som använt sig av olika former av regleringar för att förhindra organisationers arbete återfinns Ryssland, som riktat särskilda krav på revisioner och inspektioner mot grupper som är engagerade i kontroversiellt arbete. Regimen i Etiopien har infört en ny lag som innebär ett förbud för alla organisationer som får mer än tio procent av sin finansiering från utlandet att bedriva aktiviteter som berör mänskliga rättigheter.

Även regeringarna i en rad andra länder – däribland Egypten, Uganda och Turkmenistan – har restriktiva lagar mot människorättsorganisationer, medan liknande lagar är på väg att införas i Venezuela, Peru, Kambodja, Rwanda, och Kirgizistan.

I Kina, Iran och Syrien har staterna agerat för att stoppa jurister som arbetar för mänskliga rättigheter, medan myndigheterna i Ryssland, Azerbajdzjan, Marocko, Serbien och Indonesien enligt rapporten har använt sig av lagar mot förtal för att tysta sina kritiker.