Det är onsdag kväll och deltagarna i FRISKUS-projektet har nyss samlats i en lokal på ABF vid Folkets Park. FRISKUS står för Frihet och Kultur för Kvinnor i Samhället. Någon minut efter klockan 18 sätts den första filmen på.

Ikväll visas Street Love (2002), av en svensk regissör, om den prostituerade kvinnan Rosa i en maffiastyrd stadsdel i Mexico City. Filmen skildrar ingående vardagen för Rosa, hennes barn och kollegor. Det är bitvis mycket starka scener och berättelser.

De åtta tjejerna som tittar blir påtagligt berörda, arga och upprörda. Efter filmen visas ett klipp från en annan film om prostitution, en kort scen ur filmen Pretty Woman.

– Det var verkligen en kontrast, utbrister en av tjejerna efteråt.

Hösten 2010 startades FRISKUS-projektet. Idag är tre grupper igång med träffar varannan vecka och en fjärde håller på att startas. Grupperna om åtta-tio unga kvinnor träffas i lokaler på Rosengård, Sevedsplan och på ABF vid Folkets Park.

– Det tar ju lite tid att sprida och att nätverka. Vi trodde först att folk kommer av sig själva, men så är det ju inte. Under hösten har vi försökt lära känna varandra lite och försökt se vad vi har för gemensam grund, säger Hilde Selander som är initiativtagare och projektledare för FRISKUS.

– Vi gör programförslag på filmer och sen får vi respons ifrån varje grupp, säger Klara Levin, projektassistent.

Visar ni samma filmer i alla grupper?

– Det gör vi oftast inte. Det finns olikheter i grupperna, hur man närmar sig de olika filmerna. Olika människor reagerar på olika saker. Det finns också kulturella skillnader. Vissa skildringar på film kan väcka starka känslor. Vi försöker visa film med respekt för de som är med, säger Hilde.

– Drivkraften är viktig för att göra film. Därför vill vi också ge chansen till att göra en kortfilm. Det kallas one-minute-video-concept, säger Klara.

Hilde Selander och Klara Levin inspirerades till kortfilmskonceptet på en filmfestival i förorten Creteil utanför Paris, som är en av de äldsta kvinnofilmfestivalerna i världen.

Efter den första terminen har en struktur växt fram på träffarna. Oftast visas en eller två filmer, därefter är det diskussion, fika och information kring det specifika ämnet som tagits upp. Ikväll handlar det om prostitution. Värderingsövningar provas för första gången i gruppen som en diskussionsmetod. Hilde och Klara kastar ut påståenden, därefter får deltagarna placera sig i olika hörn av rummet. Ett hörn är NEJ, ett annat JA och ett tredje KANSKE.

– Att köpa en kropp är som att köpa en annan vara, läser Klara från sin lapp. Några tjejer funderar lite, medan andra mer resolut placerar sig i ett hörn. Därefter motiverar man sitt ställningstagande.

– Prostitution borde regleras med fast arbetsplats och pension, läser Hilde på nästa lapp.

– Det beror ju på vilken definition av sex man har, säger någon.

– Jag tror skamfläcken på prostituerade skulle tas bort om man legaliserar det, säger en tjej ifrån JA-hörnet.

– Eh, jag vet inte. Känns som jag hela tiden säger att jag inte vet vad jag ska säga, utbrister en tjej.

– Det är helt ok att inte veta, svarar Hilde.

Under fikan informerar Hilde och Klara om aktuella fakta kring ämnet. Det är diskussion, men också mycket prat och skratt. Kvällens deltagare har blandade bakgrunder. Man pluggar och jobbar, någon håller på med teater, en annan har just läst klart till journalist.

Varför började ni i FRISKUS-projektet?

– Det var en kompis som berättade det för mig, sen hörde jag av mig till en annan och så gick vi hit, säger Laura Iribarren.

– Jag har alltid tycket det är väldigt spännande med genus. Och det är skönt att få komma hit och vara här. Jag tycker att vi ständigt måste diskutera de här sakerna som kommer upp. Det betyder mycket att få prata om roller och rättigheter, för då tänker man mer på det i vardagen, säger Lisa Ohlsson Bauer som läser socialantropologi i Lund.

Anna Jadéus har läst genusvetenskap ett år på Malmö Högskola.

Tror du att du kommer att se annorlunda på film efter projektet?

– Jag tror att jag började med det redan innan, men det känns viktigt att få diskutera. Jag skulle vilja jobba med sådana här frågor, säger Anna Jadéus.