Om du har sett en elbil på Malmös gator så har du sett något sällsynt. Inför klimatmötet i Köpenhamn 2009 var visionerna stolta: 2011 skulle femhundra elbilar rulla i Malmö. Det målet verkar inte realistiskt i dag. Vid årsskiftet var bara tretton elbilar registrerade i Malmö – och bara två av dem efter år 2000.

– Vi hade hoppats att det skulle gå fortare, säger Anna Lindblad. Hon är projektledare på miljöförvaltningen, som inom en rad projekt arbetar för att driva på utvecklingen.

Störst är projektet E-mobility Malmö, som drivs i samarbete med Eon. Projektet syftar till att bygga upp en infrastruktur för bilarna, köpa in fordon och öka kunskapen om eldrivna lösningar.

– När vi drog i gång trodde vi att vi kunde få tag på fordon. Men tillverkarna har inte varit redo att släppa bilarna ifrån sig, säger Anna Lindblad.

Hon tillägger att Malmö stad precis har fått en leverans på två bilar, och att ytterligare sex är på väg. De ska testas och sedan leasas av kommunens olika förvaltningar. Även trettio elcyklar har levererats i dagarna.

Malmös nya elbilar är av märket Mitsubishi i Miev – samma bil som också levereras som Peugeot iOn och Citroën C-ZERO. Fler modeller befinner sig på teststadiet – exempelvis har både Volvo och Renault elversioner av befintliga modeller på gång som ska uppfylla förväntningarna på en ”riktig” bil, också när det gäller räckvidd och säkerhet. Problemet är att elbilarna är så få och så dyra – och ibland tänkta att säljas med affärsmodeller som kräver subventioner som inte finns i Sverige. Flera andra länder ligger före i visat intresse – därför är det också svårt att få hit bilar till pilotprojekt.

– Vissa länders regeringar prioriterar de här bilarna, det finns stöd i olika former. Och de länderna prioriteras, säger Jitka Andersson, klimatstrateg på Malmö stad. Hon representerar Malmö i nätverket Green eMotion, som på europeisk nivå ska ta fram ramverk för elbilarnas introduktion. Här gäller det att hålla sig framme för att få vara med och testa de nya bilarna. Malmö har några fördelar – ett milt klimat för att vara i Skandinavien som minskar behovet av värme i bilen, vilket drar hårt på batteriet. Samt att vi i Sverige redan har ett utbyggt system med motorvärmarstolpar – som går att anpassa för laddning.

Jitka Andersson tror att elbilarna kan introduceras mer storskaligt runt 2014–2015.

– Då måste vi vara redo, infrastrukturen måste vara utbyggd och frågor som betalning vid laddarna måste vara lösta, säger hon.

Fram till dess sker saker i mer blygsam takt: I vår kommer Eon att erbjuda fordon till testfamiljer i flerfamiljshus, antagligen i samarbete med HSB. De ska få testa bilen i två, tre månader och sedan utvärdera, berättar Anna Lindblad, som också tror att subventioner vore ett steg i rätt riktning – för att få ner priset på elbilen och få upp tillverkarnas intresse för Sverige.

Om elbilar är sällsynta, så är hybriderna enklare att få syn på i innerstaden. En av dem tillhör Hanna Bäckgren, som skaffade en i höstas. Hon köpte en Toyota Prius – Malmös och Sveriges vanligaste hybridbil.

– Jag tycker att vi som har möjlighet ska köpa en sådan här bil, vi måste ju utveckla den här marknaden, säger Hanna, som också tittade på gasbilar men fann dem för dyra.

Hon bytte upp sig från en Hyundai Atos, men till jobbet som planarkitekt i Eslöv tar hon tåget.

– Bilen gör sig bäst i stadstrafik. På motorvägen är den som en vanlig bil, säger Hanna Bäckgren.

En hybrid tankas som vanligt, men har också en elmotor med batteri, som laddas när den vanliga motorn går, och när bilen rör sig i nedförsbacke eller vid inbromsning. I stort beter sig bilen som en vanlig bil, förutom att den inte låter när man kör ut från parkeringsplatsen. Det enda Hanna saknar på sin Prius är en dragkrok – men det var inte ett tillräckligt skäl att välja en vanlig bil.

– Hade det funnits en elbil att välja så hade jag valt den. Det är ju lite konstigt att de inte har hunnit längre, säger hon.