Den 3 december 2010 deklarerade Brasilien att landet erkände en självständig palestinsk stat med 1967 års gränser. Detta inspirerade flera andra länder på kontinenten att följa efter. Sedan dess har Uruguay, Argentina, Bolivia, Ecuador, Chile – och nu Guyana – alla deklarerat att de stödjer ett självständigt Palestina. Paraguay och Peru förväntas göra det inom kort, medan Venezuela redan erkände ett fritt Palestina i mitten av 00-talet. Nu räds Israeliska myndigheter en vidare dominoeffekt.

Nyligen uppgraderade Norge den officiella palestinska representationen i Oslo från en generell delegation till en diplomatisk delegation. Under de senaste fyra månaderna har flera länder – inklusive USA och andra israelvänliga stater som Frankrike, Portugal och Spanien – lyft den Palestinska delegationens status. I Sverige upphöjdes chefen för representantkontoret till ambassadör i höstas.

Före den senaste vågen av erkännanden hade 102 stater erkänt ett självständigt och oberoende Palestina – de flesta är länder i syd. Arabvärlden erkände Palestina efter att Yasser Arafat unilateralt [ensidigt] deklarerade självständighet 1988, och flera stater – främst från forna östblocket – erkände ett självständigt Palestina till följd av fredsavtalet i Oslo 1993.

Till att börja med beklagade Israel den senaste raden av erkännanden och uttryckte ”besvikelse” och ”sorg”. I ett uttalande kallade utrikesministeriet dem ”kontraproduktiva” och ”skadliga” för fredsprocessen, och argumenterade ”att unilateralt bestämma i förväg om viktiga frågor som är kontroversiella, kommer endast att förstöra förtroendet mellan parterna, och skada deras åtaganden enligt det överenskomna ramverket för fredförhandlingar”.

Sedan, när Chile tog steget att erkänna Palestina, skrev biträdande utrikesminister Daniel Ayalon på sin personliga blogg att ”’Facebook-staten’ är mer reell än Palestina”. På samma sätt som det globala sociala nätverket söker den Palestinska myndigheten ”virtuella vänner” i ett försök att skapa en ”virtuell stat”, menade Daniel Ayalon. ”Facebook är ’gilla-staten’, och så är den Palestinska staten erkänd i Brasilia och Buenos Aires”, skrev han med hänvisning till Brasiliens och Argentinas erkännanden. ”Oansvariga regeringar är snabba att ’gilla’ den Palestinska staten utan att faktiskt kolla upp dess profil: en auktoritet utan självbestämmande, utan gränser, utan ett sammanhållet territorium, utan ekonomiskt kunnande och utan demokratiskt kultur”, tillade han.

Daniel Ayalon själv har blivit internationellt uppmärksammad för sin odiplomatiska stil. Förra året förödmjukade han den turkiska ambassadören i Israel. Tvärtemot gängse diplomatiska konventioner vägrade han att skaka ambassadörens hand och att visa upp den turkiska flaggan. Istället fick den turkiska ambassadören sitta på en lägre stol, medan Daniel Ayalon lade fram sina synpunkter om Turkiets kritik mot Israel för delegationen.

Bortsett från sarkastiska attacker har Israel dock allt svårare att koordinera en klar strategi med sin allierade USA i vad som ses som en tvåsidig utmaning. Israel måste dels hantera att fler och fler stater är villiga att erkänna Palestina utan Israels godkännande, dels möta en situation av proportionellt sett ökad diplomatisk isolering. Israeliska representanter är redan väl medvetna om att unilaterala erkännanden av en Palestinsk stat inom 1967 års gränser understryker det ökade motståndet inom det internationella samfundet att vänta på att Israel och Palestinierna själva når ett fredsavtal.

Efter att de senaste USA-initierade fredsförhandlingarna misslyckats gällande frågan om en tremånaders förlängning av byggstoppet för Israeliska bosättningar, har den palestinska myndigheten, ledd av president Mahmoud Abbas, arbetat för att nationer ska erkänna Palestinskt självbestämmande i det ockuperade Västbanken och Östra Jerusalem, liksom den Hamaskontrollerade Gazaremsan. Förra månaden värjde sig EU mot det palestinska trycket för ett sådant erkännande. Istället föredrog de en vänta-och-se-taktik till dess att den ”rätta” tidpunkten är inne. I USA godtog representanthuset en resolution som sa att endast fredssamtal skulle kunna starta en sådan process.

I ett försök att undersöka möjligheterna för en unilateral självständighetsdeklaration, började den palestinska myndigheten parallellt att skicka runt ett resolutionsutkast till medlemmar av FN:s säkerhetsråd.

I det palestinska dokumentet står det att de israeliska bosättningarna är illegala och att de är det huvudsakliga hindret till en tvåstatslösning. Till skillnad från tidigare liknande resolutioner, som var lätta att stoppa på grund av deras tuffa anti-israeliska retorik, är den här skriven i en mer återhållsam ton.

Israeliska representanter oroas för att det kommer att vara svårare för USA att lägga sitt veto.

– Jag skulle inte vara förvånad om hela världen inom ett år stödjer en palestinsk stat, inklusive USA, och då kommer vi fråga oss var vi var, och vad vi gjorde, säger Benjamin Ben Eliezer från Arbetarpartiet.

Benjamin Ben Eliezer var handelsminister i Benjamin Netanyahus koalitionsregering fram till i måndags, då han avgick efter att partiledare Ehud Barak meddelat att han skulle lämna Arbetarpartiet för att skapa ett nytt regeringsparti. Benjamin Ben Eliezer har kritiserat koalitionspartierna för att de saknar en klar fredspolicyvision.

Krönikören Ari Shavit beklagar den nuvarande diplomatiska förlamningen och menar att tiden rinner ifrån Israel samtidigt som palestinierna går till FN: ”Om premiärministern verkligen har en fredsvision kommer han snart att behöva presentera den inför det internationella samfundet. Han kommer att behöva tala klarspråk snart på det mest dramatiska sätt”, skriver Ari Shavit i israeliska Haaretz. ”För Benjamin Netanyahu är de nästa hundra dagarna de sista.”

Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu har ignorerat dessa digra förmaningar och varnat för ”påtryckta överenskommelser utifrån”.

– Det fungerar inte, konstaterade Benjamin Netanyahu förra veckan under en årlig sammankomst med den internationella pressen i Jerusalem.

– Palestinierna flyger ut i världen: Sydamerika, Asien, de avlägsnaste platserna på jorden. Det skulle spara mycket flygbränsle att bara promenera tio minuter och komma hit. Det finns inga genvägar till förhandlingar, sa Benjamin Netanyahu.

– Jag avskyr att använda klichéer, men detta är en kliché jag måsta använda: palestinierna missar aldrig en möjlighet att missa en möjlighet, sa Benjamin Netanyahu och parafraserade den legendariska israeliska diplomaten Abba Eban som hade stor del i att få omvärlden att erkänna Israel.

Översättning: Kjell Vowles