– En del förvarstider blir långa för att personen först har varit efterlyst under en lång tid och sedan inte kan identifiera sig. Då börjar ett långt utredningsarbete för att få fram id-handlingar och resehandlingar innan verkställigheten kan ske. Utredningen försvåras av att personerna oftast vägrar att berätta vilka de är. Har vi en person som inte vill uppge sin rätta identitet får vi ställa förfrågningar till olika länder. Det kan ta flera månader innan vi får svar från ambassader och utländska myndigheter. Ofta beror långa förvarstider på utlänningen själv, på att man vägrar samarbeta. Man uppger att man vägrar att åka tillbaka till sitt hemland och då blir personen förvarstagen, annars finns risken att personen avviker vid verkställigheten.

Kan du förstå kritiken?

– Jag förstår inte kritiken. Ibland är långa förvarstider även Migrationsverkets fel, eftersom de lämnar över ofullständiga ärenden till polisen. Efter en lång asylprocess är till exempel inte identitetsfrågan löst när polisen får ärendet. Då tvingas polisen börja från noll.

Menar du att långa förvarstider blir följden av det system vi har i dag?

– Konsekvensen blir det ja. Vårt mål är att ha folk inlåsta så kort tid som möjligt. Vår uppgift är att verkställa besluten (det vill säga skicka personen ut ur landet, reds. anm.). Men jag kan förstå att vissa inte accepterar att man har fått avslag på sin asylansökan.

Finns det några alternativ till förvarstagande?

– Man kan bli ställd under uppsikt. Vi låser inte in folk utan anledning.