Det hörs överallt att sossarna förlorade valet på grund av Mona, och att Vänsterpartiets valförlust berodde på Lars Ohlys ledarskap. Jag har hört och sett alla debatter där Mona och Ohly deltog. De var bra men var lite försiktiga när det gällde ideologiska frågorna som välfärdens betydelse för ett demokratiskt samhälle. Jag och många av mina arbetarkompisar tycker att de rödgröna inte hade någonting med sig för att locka de svaga i samhället. De som drabbats av de borgerligas omänskliga politik ville ha ett klart och tydligt alternativ, de ville höra orden rättvisa, solidaritet och jämlikhet. Och alla dessa ord saknades i hela valrörelsen.

De rödgrönas valförlust i valet är en ideologisk förlust. De rödgröna hade inget att locka de svaga i samhället med sig. Man har pratat och pratat men gav inte något klart och tydligt besked till dem som brukade rösta på arbetarrörelsens partier. Det var mot slutet som väljarna kunde höra den politik som de rödgröna borde föra. Då var det för sent och de rödgröna hade redan missat tåget.

Några ord om den borgerliga alliansens politik: de rödgröna lyckades inte alls att klä av de borgerligas politik. De sålde vår egendom utan att fråga oss. De använde blodspengar (enligt Daniel Suhonen) för de höga skattesänkningarna. Låter det kanske lite hårt? Det får det göra. Jag tycker att det är rätt att använda ordet ”blodspengar” i den här sammanhanget. De tog pengar från oss fattiga och gav till dem som redan har mycket. Jag vågar säga att de har rånat de arbetslösa, sjuka och de ensamstående mammorna och papporna. De rödgröna försökte inte alls förklara för väljarna varför det är så viktigt att ta tillbaka våra pengar från dem. De har monterat ner (nästan) hela det svenska välfärdssystemet. Och har sänkt skatterna med närmare hundra miljarder kronor för de rika. Kom i håg en sak: det var vi arbetslösa, sjuka och pensionärer som betalade skattesänkningarna med minskade ersättningsnivåer.

Detta tycker jag är helt orättvist. Deras politik gjorde oss fattiga. Det är solklart att arbetarna som har jobb fick lite skattesänkning – men vad hände med de andra som förlorade sina jobb? Där har vi (rödgröna) gjort ett stort misstag.

Vi borde ha varit mycket mer offensiva när det gällde borgerligas skattepolitik. Vill man vinna en match ska man göra mål – inte försvara hela tiden. Och matchen vinner man inte om Zlatan, Messi eller Ronaldo bara sitter på bänken. Precis samma princip gäller för vår politik. Vill man vinna nästa val ska man redan nu börja prata om arbetarrörelsens värderingar. Detta är det bästa receptet för de (vänsterpartister och sossar) som vill vinna valet och bygga ett rättvisare samhälle. Allt annat är bagateller.

Inget behöver ”förnyas”. Vår politik är alltid ny och nyttig för hela samhället. Vi (arbetarna) pratar om rättvisa – och rättvisa kan aldrig vara gammal. Kalla mig gammaldags om du vill. Men jag vet en sak och det är att samhället fortfarande består av två klasser, det vill säga arbetare – det är vi alla som sorterar, städar, diskar, monterar – och kapital – de som köper vårt arbete. Jag nämnde avsiktligen inte medelklassen för att den inte tillhör någon klass. Den brukar hänga i luften och försöker tillhöra till den högre klassen, men misslyckas alltid.

När vi vet att vanliga människor kommer att få ännu svårare i vårt samhälle, då ska man inte bara sitta och vänta på bättre tider. Bättre tider kommer aldrig av sig själva. Man ska kämpa för dem som man gjorde förr i tiden.

Jag räknar den 19 september 2010 som en mörk dag i den svenska historien. Den dagen var det första gången någonsin som svenskarna valde att skicka Sverigedemokraterna (SD) till riksdagen. Många tycker att SD har fått röster bara för att de är mot invandrare och mot muslimer. Personligen håller jag inte med om detta påstående. Det är solklart att det finns de som inte gillar oss invandrare. Men de som röstade för SD är inte alla rasister.

Man frågar sig vilka som har röstat på SD. För min del är svaret mycket enkelt: det är de som drabbades av den borgerliga regeringens arbetarfientliga politik som har röstat på SD. Det fanns länge ett vakuum i svensk politik.

Ingen tog hand om de svaga i samhället och SD utnyttjade denna chans. Och detta hände nu i Sverige och har hänt i många andra europeiska länder. Jag är säker på att vi kan få tillbaka dessa människor om vi driver en politik som har något att göra med de sämst ställda i vårt samhälle. Vi måste alla tillsammans kämpa mot dessa onda krafter. Rasisterna är inte bara emot invandrarna – de är emot hela mänskligheten. Sådana är de och sådan var deras ledare Hitler.

Vi hade en chans att göra den sittande regeringen arbetslös men misslyckades totalt. Men detta kan vi göra i nästa val. Vi tar dem!

Gott nytt rött år!