Under 2000-talet har ett nytt fenomen dykt upp i svensk forskningspolitik. En satsning på “starka” forskningsmiljöer och särskilt “excellenta” forskare. Resultatet har blivit en omfördelning av resurser, lågt räknat en miljard kronor, från kvinnliga till manliga forskare. Detta betyder att de framgångar för jämställdheten som nåtts inom forskningen sedan den senare delen av 1990-talet i stort sett utplånats.

Att satsa extra mycket pengar på ett fåtal utvalda elitforskare är en politisk trend som både alliansregeringen och den tidigare socialdemokratiska regeringen har ägnat sig åt. Stora resurser har tilldelats forskare och forskningsmiljöer som ansetts vara, eller ha potential att bli, världsledande inom sitt fält.

Av de tjugo forskare som fått mest pengar i excellenssatsningen är nitton män och en kvinna. Rapporten visar att toppkvalificerade kvinnliga forskare sorterats bort i urvalsprocessen. Satsningen premierar forskare av manligt kön och hög ålder. Medan universitet och forskningsråd måste dokumentera sina jämställdhetssträvanden har excellenssatsningarna genomförts helt utan en sådan analys. “Det är männen som omtalas som ‘excellenta’ och ‘strategiska’ med ‘starka’ forskarnätverk. De senaste 10 årens forskningspolitik har omintetgjort de framgångar för jämställdheten som uppnåtts de senaste 20 åren”, skriver några av forskarna bakom rapporten.

Hur de som ska bedöma vem som ska få extrapengarna rekryterats är ofta oklart. Vissa utgörs av ledarmöter i Kungliga Vetenskapsakademin. I denna är 91 procent män. Medelålder: 75 år.

Dessutom finns det ingenting som tyder på att forskarna som fått extrapengarna presterar bättre än innan. Snarare tvärtom. Trots att vissa forskargrupper nu sitter på så mycket pengar att de inte hinner använda dem finns det inga belägg för att de producerar mer. Tvärtom har produktiviteten sjunkit.

I dag krymps forskningsmedel som delas ut i fri och öppen konkurrens eftersom en allt större del låses i excellenssatsningar. Detta innebär att yngre forskare av båda könen och kvinnor får mindre pengar att tävla om.

Rapportförfattarna konstaterar att satsningen göder fördomar om kvinnor och män: “Om i stort sett bara män utvalts som ‘excellenta’, deras frågeställningar som ‘strategiska’ och deras forskarnätverk som ‘starka’, tror naturligtvis allmänheten och forskarsamhället att endast män är förmögna till topprestationer.”