Jag erkänner att jag blev rädd. Jag befann mig på Drottninggatan i Stockholm bara en timme före dådet. Tänk om sprängningen hade varit kraftigare, tänk om den hade dödat människor? Ja, tänk om. Tänk om min pappa hade jobbat i World Trade Center den 11 september 2001. Tänk om Anna Lindh varit min mamma. Hade det hjälpt att ”bli förbannad” och säga ”det här böjer jag mig inte för”? Vad eller vilka är det jag inte böjer mig för? Terrorister? Galningar? Jag vet inte hur man handskas med dem, jag har inga givna spelregler – det är liksom det terrorism går ut på, att döda urskillningslöst. Men är det okej att beskylla urskillningslöst? Hur mycket vet vi egentligen om bombmannen och ”förtjänar” han ens epitetet terrorist, hur mycket jihad han än ska ha gastat om på sin Facebooksida? Och hur ska jag tolka PJ Anders Linder när han hetsar till svenska krokodiltårar och säger att vi ”inte tänker kompromissa om grundläggande värden eller demokratiskt beslutade åtaganden”?

Vad Linder menar är att hotet går att avvärja – genom att identifiera hotet och säga ”nej tack, spräng inte min svenska demokrati i luften”. Vilka identifikationer hos självmordsbombaren är viktiga att göra? Att han, liksom alla brottslingar i Sverige, begått brott mot det svenska samhället? Nej, det vore missvisande att koppla ihop alla brottslingar med en brottslings gärning. Detsamma gäller väl alla män, eftersom bombmannen var man menar jag, och detsamma gäller väl alla religiösa fundamentalister, för alla spränger ju inte människor i luften bara därför. Däremot finns en relevant aspekt att fokusera på, hans religion förstås.

Den spelar tydligen stor roll, och bekräftar vad 5 procent av Sveriges befolkning ser som ett hot mot den svenska demokratin. Och, ja, man kan lyckas med konststycket att peka ut en grupp som ett hot utan att säga det rakt ut, genom att i neutral ton skriva att de vanliga muslimerna inte ska skuldbeläggas för vad fanatikerna gör i deras namn, vilket Linder gör i sin text. Har självmordsbombaren verkligen sprängt sig till döds i alla muslimers namn? Säger man att Lasermannen sköt svartskallar i alla svenskars namn också, och bad man på ledarsidorna invandrare att inte skuldbelägga alla svennar?

Jag blir förbannad när en ledarskribent gör jobbet åt både Sverigedemokrater och Säpo och dessutom har mage att be mig bli arg å terrorismens vägnar. Jag är mer rädd för reaktionerna på bombdådet, än bombmannen i sig. Rädd för att diffusa uppmaningar om försvar för demokratin ska misstolkas som att det är den som är i fara när någon spränger sig själv till döds i en svensk stad, när det i själva verket är vår medmänsklighet som står på spel.

Om det var demokratin som är fundamentalisternas främsta fiende måste Pakistan och Irak vara blomstrande sådana, eftersom det är där de flesta självmordsbombningar sker. Skulle du uppmana alla pakistanier att ”bli förbannade” också, PJ Anders Linder? Brukar man inte säga tvärtom när det kommer till Österns länder, att de borde tagga ner och dra ett streck över alltihopa och ja, ”sluta bråka”. Men i Sverige kan man helt enkelt tacka nej till terror, genom att inte ”böja sig”.

I Sverige är risken större att jag blir rasist än att jag dör i en terrorattack. I Interpols rapport om terrorism i Europa från 2009 utgör den islamistiska terrorismen en attack, medan separatistiska utgör 237, den högerextrema 40 och vänsterextrema 4 attacker. Ändå uppmanas jag att bli förbannad över just islamistisk terrorism och akta mig för att skuldbelägga alla muslimer. Tack, men det lyckades du med alldeles själv, PJ Anders Linder.